Hur kan vi säkerställa en säker hantering av kärnavfall i hundratusentals år? Vem eller vad kommer att vara ansvarig för den långsiktiga tillsynen av slutliga slutförvar för kärnavfall? Detta forskningsprojekt utforskar dessa frågor genom att fokusera på hur ansvarsskyldighet för hantering av dessa platser förstås över djupa tidsramar.
Förståelse för hur ansvarsskyldighet vid hantering av slutliga slutförvar för kärnavfall fungerar i praktiken
I januari 2022 godkände den svenska regeringen en politisk process för att bygga ett slutligt geologiskt slutförvar för kärnavfall, med insikten att det behövs långsiktiga lösningar för lagring av högaktivt använt kärnbränsle från energiproduktion. Sverige och Finland är för närvarande de enda länderna som aktivt utvecklar slutliga slutförvar för kärnavfall. Dock kvarstår stor osäkerhet kring hur ansvarsskyldighet för dessa slutförvar förstås och implementeras i praktiken – särskilt eftersom dessa slutförvar, enligt de som konstruerar dem, är avsedda att hålla i minst 100 000 år.
Under tre år kommer vår studie att undersöka hur ansvarsskyldighet uppfattas av de som är involverade i utvecklingen av slutliga slutförvar för kärnavfall. Vi kommer att analysera både mänskliga (kärntekniska ingenjörer, riskbedömare etc.) och icke-mänskliga (förvarsteknologier, material etc.) aktörer i hanteringen av dessa slutförvar under 100 000 år. Slutliga slutförvar för kärnavfall är underjordiska anläggningar utformade för att säkert förvara högaktivt använt kärnbränsle. Dessa slutförvar, som nu utvecklas i Forsmark (Sverige) och på Olkiluotoön (Finland), är unika eftersom experter betraktar dem som "slutliga" – vilket innebär att det lagrade avfallet inte ska kunna återvinnas och kommer att existera utan mänsklig övervakning. En central utmaning är därför att säkerställa att dessa platser förblir säkra utan direkt mänsklig tillsyn, samtidigt som risker som tekniska fel, miljöförändringar och geologiska skiften hanteras. En av de största utmaningarna vid hantering av slutliga slutförvar för kärnavfall är att ta itu med djupa tidsramar – geologiska tidsperspektiv som sträcker sig från tiotusentals till miljontals år. Ingen mänskligt skapad infrastruktur har varat i 100 000 år, vilket väcker frågor om hur och om dessa slutförvar kommer att bestå i en avlägsen framtid.
Projektet bidrar till forskningen inom human geografi och vetenskaps- och teknikstudier (STS) genom att undersöka relationerna mellan mänskliga och icke-mänskliga aktörer i hanteringen av ansvarsskyldighet för använt kärnbränsle. När mänskligheten hanterar utmaningarna med kärnavfallshantering strävar detta projekt efter att belysa hur ansvar överförs över djupa tidsramar. Genom att undersöka de strategier som experter använder idag, syftar vi till att utveckla en djupare förståelse av hur framtida generationer kan ärva och hantera dessa kritiska infrastrukturer. Vi använder kvalitativa metoder såsom etnografi, intervjuer och dokumentanalys. Vi samlar empiriska data från expertgrupper i Sverige och Finland för att förstå hur framtidsscenarier med långa tidshorisonter konceptualiseras och tillämpas inom hanteringen av "Slutförvaret för långlivat avfall". Projektet fyller en betydande forskningslucka genom att systematiskt analysera hur experter uppfattar och formulerar ansvarsskyldighet i sitt arbete. För mer information eller för att engagera dig, vänligen kontakta vårt forskningsteam.
Projektet är finansierat av forskningsfinansiären Vetenskapsrådet, 2025-2027.
