Projektets fokus ligger på att undersöka hur en heterogen samling samhällsvetare, policyexperter, politiker, journalister och fackföreningsledare diskursivt konstruerade dessa utbildningsklassifikationer i skärningspunkterna mellan framtids- och utbildningsdiskussioner i Sverige åren 1968 till 1990. Under de här åren uppkom idén om att Sverige var på väg in i ett postindustriellt samhälle.
Jag undersöker etableringen av den låg- respektive högutbildade via tre empiriska områden: framtidsforskning, diskussioner om vuxenutbildningens former och roller, och frågan om hur kvalifikationsnivåer på arbetsmarknaden skulle förstås.
Utbildingsnivå = Samhällsklass?
Utbildningsnivån började ses som den viktigaste skiljelinjen i samhället. En ny överklass av högutbildade var på frammarsch, medan de lågutbildade riskerade att hamna i en ny underklass. Samtidigt blev det allt vanligare att beskriva människors sociala position som något som både berodde på individens talanger och kunskaper – därigenom kunde ens position i samhället förflyttas genom att skaffa sig ny kunskap genom utbildning.
Det pågick en sorts ”utbildnisering” av samhället som innebar att samhällsstrukturer allt oftare började förklaras utifrån människors utbildningsnivåer. Ojämlikhet sågs alltmer som orsakat av en brist på utbildning.
Ett annat teoretiskt perspektiv i projektet handlar om tid: hur utbildningskategorier formar vår syn på samhällelig utveckling. Både individens och samhällets framsteg tänks i allt högre grad ske genom utbildning.
Finansiering
Projektet finaniseras av Vetenskapsrådet och kommer att löpa till och med 2028.