Den framtidsberedda medborgaren: Framtidsberedskap och fredsberedskap i svensk skola och offentlighet, 1970-2000
Mitt nuvarande forskningsprojekt undersöker de pedagogiska försöken att instifta framtidsberedskap och fredsberedskap som grundskoleämnen samt begreppens vidare cirkulation i svensk offentlighet och kultur mellan 1970 och 2000. Det var en stor satsning som involverade ett dussintal forskare och resulterade i ett hundratal rapporter, begreppsutredningar, långintervjuer och surveystudier med politiker, elever, skolbyråkrater, lärare och intellektuella, samt långtgående undervisningsförsök ute på landets skolor.
Målet var att göra ”framtidsberedskap” och ”fredsberedskap” till samlande kunskapsobjekt för olika typer av experter och till ett skolämne varvid alla Sveriges elever skulle genomgå undervisning i vad framtiden kunde bära med sig. Härigenom skulle den individuella medborgaren förvärva färdigheter för att ta kontroll över sitt eget öde. Förmågan att tänka, anpassa sig till och forma en ännu osäker framtid beskrevs som en nyckelkompetens på ett sätt som överbryggade skiljelinjerna mellan arbete, fritid och personligt livsprojekt. Varje ögonblick öppnade upp för avgreningar mot andra möjliga framtider än den temporala bana människan rörde sig mot, och den tränade medborgaren kunde utnyttja detta för att förverkliga både sitt livsprojekt och göra Sverige till en kunskapsorienterad framtidsnation och världen till en fredligare plats.
Projektets syfte är att förklara hur framtiden och fred blev föremål för pedagogiska överväganden samt att bidra med ny kunskap om formeringen av senmoderna temporaliteter och medborgardygder.
