Mitt avhandlingsarbete i Specialpedagogik var en RCT avseende en multidisciplinär tidig intervention med 130 rekryterade extremt prematurfödda barn och deras föräldrar. Extremt prematurfödda barn spenderar ofta tre månader på sjukhus innan de får komma hem. Den vårdintensiva miljön på neonatalavdelning med många professionella personer som dagligen ger vård, råd och stöd till föräldrar och barn kan i längden vara utmanande för föräldrarna, men vid hemkomst blir kontrasten ofta stor.
Genom anhörigföreningen Prematurförbundet vet vi att många familjer känner sig ensamma och rådvilla i denna del av vårdkedjan, något som bekräftades av intervjustudien som ingår i min avhandling. Det tidiga interventionsprogrammet SPIBI innefattade tio hembesök under första året hemma med fokus på ett positivt föräldra-barnsamspel i syfte att främja barnets utveckling på sikt. Forskningsprotokollet är publicerat här och det primära utfallsmåttet här.
Inom ramen för min postdoktorstjänst arbetar jag i ett projekt att replikera ett tidigt interventionsprogram i syfte att främja barns och föräldrars samspel genom att stärka förälderns lyhördhet för barnets tidiga kommunikation. Jag arbetar även med projekt för att stärka lärares kunskaper om de behov som deras förtidigt födda elever kan ha av anpassning och insatser.
Jag ingår i forskningsenheten för unga överlevare (YOSU) på avdelningen för barns och kvinnors hälsa (BKH) på institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper (BKV).