Fredrik Garcia

Detta innebar en snabb och omfattande digital omställning för hela samhället. Digitalisering inom den offentliga sektorn har beskrivits som utmanande och avvaktande långt före pandemin. En del av förklaringen till det är att det är viktigt att värna demokratiska värden som öppenhet, transparens och delaktighet. Samtidigt behöver offentlig sektor vara handlingskraftig och leverera i enlighet med medborgarnas behov.

Min forskning landar i mitt i det här spänningsfältet och handlar mer specifikt om hur kommuner nyttjade digitala mötesverktyg under coronapandemin och vilka konsekvenser det kan få för demokratin. I kommunerna fattas de viktiga besluten om välfärden, som vård, skola och omsorg. Det är genom samtal och möten som olika perspektiv lyfts fram, stöts och blöts innan beslut fattas. Samtidigt saknas forskning om möten i allmänhet och digitala politiska möten i synnerhet. Tidigare forskning har pekat på att män tar mer plats på möten jämfört med kvinnor. I politiska möten talar män mer om ”hårda” frågor som ekonomi och infrastruktur medan kvinnor talar mer om ”mjuka” frågor som omsorg och kultur.

Vi vet också att samtalet i sig får politiska konsekvenser. Exempelvis för chanserna att bli omvald som politisk representant. Kunskapsläget om vad som sker i digitala möten med koppling till dessa frågor är i nuläget oklart. Därför är det viktigt att ställa frågor om hur kommunens fullmäktigemöten, som en central och formell demokratisk arena för beslutsfattande, påverkades när möten går från att äga rum på en fysisk plats till att äga rum online.

Strukturella faktorer som ålder och individers digitala kompetens har i tidigare forskning visat sig avgörande för användningen digitala verktyg. Hur påverkar det vilka som kommer till tals under de digitala mötena? Vi vet även sedan tidigare att det kan vara svårt att hålla koncentrationen uppe under långa digitala möten. Hur påverkas vilka typer av ärenden som diskuteras och av vem?

Detta är några av de frågor som jag forskar om.