Miljöaktivismens multitemporala horisonter
Den moderna miljöaktivismen präglas av multitemporala horisonter som utmanar idén om tiden som homogen och linjär. Genom skildringar av framtida ekologiska slut argumenterade 1970-talets aktivister för samtida reformer som skulle förhindra dess realisering. Framväxten av 2010-talets klimataktivism har emellertid medfört nya horisonter som tycks stå i motsättning till de ovan. Den ekologiska sluttiden framställs inte längre som framtida hot utan nutida realitet.
Genom att utforska centrala narrativ i två tongivande miljörörelser, Greenpeace International och Friends of the Earth International, från 1970-talet fram till våra dagar, syftar projektet till att identifiera och analysera den globala miljöaktivismens förändrade tidshorisonter. Då internationella icke-statliga organisationer inte en central roll i global miljöstyrning, och i skapandet av visioner om möjliga framtider, är det avgörande att förstå vad som påverkar deras framtidsvisioner givet de vitt skilda politiska svar som dessa aktualiserar.
Klimataktivismens utopiska dystopier
Inom ramen för den här forskningen intresserar jag mig för de uppfattningar om tid som det nya millenniets klimataktivism är sammanbunden med. Detta genom att undersöka hur klimatförändringens temporaliteter hanteras i internationell klimataktivism med särskilt fokus på ungdomsledda grupper. Genom att syntetisera teorier och metoder från begreppshistoria och kritiska utopistudier kartläggs hur organisationerna relaterar det förflutna, nuet och framtiden, hur förhandlingen mellan dessa temporaliteter uttrycks, och vad detta betyder i termer av visioner om möjliga framtider.
Visioner om den goda framtiden
Inom ramen för projektet ”Visioner om den goda framtiden: Hållbar utveckling och långsiktigt politiskt tänkande inom svensk klimatdebatt, 1970–2015” (finansierat av Riksbankens jubileumsfond, 2018-2022) undersökte jag föreställningar om tidsmässiga politiska handlingsutrymmen i politisk debatt med särskilt fokus på svensk klimatpolitik.
Projektet har visat hur de politiska partierna förstått begreppet hållbar utveckling som ett komplex som befunnit sig i skärningspunkten och spänningsfältet mellan hållbarhet och utveckling. Länge utgjorde utveckling begreppets dominanta del samtidigt som det sammankopplades med idéer om kontinuerlig förbättring inom en tillväxtdiskurs. Hållbarhet gavs huvudsakligen en modererande funktion, att kontrollera den förväntade förbättringen samt att ge glans åt mål som formulerades i termer av ekonomisk tillväxt. För att knyta samman olika former av hållbar utveckling fördes begreppet det hållbara samhället fram, ett begrepp som bör förstås som ett samlingsnamn varunder specifika former av hållbar utveckling inordnades.
Projektet har också empiriskt visat hur det postpolitiska tillstånd, som tidigare huvudsakligen diskuterats på teoretisk nivå, gradvis präglat svensk miljö- och klimatdebatt. Forskningen visar hur svensk valdebatt - ett område som traditionellt karaktäriseras av politiskt språkbruk och politisering - gradvis anammat ett universalistiskt språkbruk vilket gjort det problematiskt att namnge politiska subjekt.
Demokrati bortom politiken
Jag disputerade 2013 vid Institutionen för humaniora vid Mittuniversitetet på avhandlingen Demokrati bortom politiken: Begreppshistoriska perspektiv på demokratibegreppet inom Sveriges socialdemokratiska arbetareparti 1919–1939.
I avhandlingen analyserade jag SAP:s förändrade språkbruk kring demokrati, och visade hur partiet valde att använda sig av en rad sammansatta demokratibegrepp, till exempel politisk demokrati och ekonomisk demokrati. Dessa begrepp bör förstås tecken på den återtemporalisering som demokratibegreppet gavs efter rösträttsreformen 1919/1921. De sammansatta begreppen pekade ut nya områden som skulle demokratiseras, och analysen visar hur det socialdemokratiska demokratibegreppet stundtals sträckte sig långt bortom det politiska fältet.
