Allt flera nya och dyra medicinska behandlingar kommer och det förekommer att patienter får tillgång till dessa innan det finns någon officiell rekommendation kring om sjukvården ska erbjuda dessa. Om det visar sig att behandlingen inte är kostnadseffektiv så uppstår det flera frågeställningar som är svåra för sjukvården att hantera:
1. Ska vi avsluta behandlingen för de patienter som redan fått tillgång till denna behandling?
2. Ska vi inte sätta in behandlingen för nya patienter som har behov av den?
3. Är det etiskt försvarbart att behandla nya patienter och patienter som redan fått tillgång till behandling olika? Eller måste vi avsluta- och inte sätta in behandlingar likvärdigt?
I min forskning kombinerar jag intervjustudier med psykologiska experiment för att utforska vilka attityder läkare, patientorganisationsföreträdare och andra aktörer har kring detta problem, vad för faktorer de beror på, hur starka attityderna är och om de går att påverka, för att förhoppningsvis kunna utveckla etiskt välgrundade rekommendationer som är anpassade efter mänsklig psykologi.
Verkar detta intressant? Eller väckte detta några frågor hos dig? I så fall är du varmt välkommen att kontakta mig!
