Jag disputerade 2016 i Kognitionsvetenskap på ämnet prospektivt minne hos äldre och hur dessa formar och använder sin fysiska omgivning på sätt som hjälper eller stjälper prospektivt minnande, dvs. förmågan att komma ihåg vad en ska göra vid rätt tillfälle. Äldre presterar lika bra och ibland bättre än yngre när förmågan att komma ihåg vad en ska göra testas i vardagssituationer. En förklaring till detta är att äldre har en mer utvecklad förmåga att forma och använda omgivningen på intelligenta sätt.
Jag använde observationer och intervjuer över åtta personer mellan 70 och 90 år under två år för att visa på praktiker, verktyg, och aspekter förmågan att forma och använda består av över olika vardagsaktiviteter, som t.ex. när en ska gå hemifrån med de saker som en behöver ta med sig. För att förklara mina observationer använde jag ett teoretiskt verktyg som kallas för distribuerad kognition, som tidigare främst använts i professionella högteknologiska miljöer för att förstå tänkande, så som minne, och prestation som något som uppstår i samspelet mellan människor och deras omgivningar.
Det är med denna teoretiska ansats och med ingången att äldre har en bra förmåga att använda och forma omgivningen för att hantera vardagsaktiviteter som jag nu studerar hur personer med en demensdiagnos, Alzheimers i synnerhet, hanterar vardagssituationer i samspel med omgivningen. Samtidigt som det finns en förmåga att undersöka så skapar sjukdomsförloppet utmaningar för bland annat förmågan att använda omgivningen, som i sin tur ställer nya krav på den fysiska miljöns utformning. Det är i denna komplexitet som jag önskar förstå hur personer med demens kan fungera i sina hem- och närmiljöer.
Jag använde observationer och intervjuer över åtta personer mellan 70 och 90 år under två år för att visa på praktiker, verktyg, och aspekter förmågan att forma och använda består av över olika vardagsaktiviteter, som t.ex. när en ska gå hemifrån med de saker som en behöver ta med sig. För att förklara mina observationer använde jag ett teoretiskt verktyg som kallas för distribuerad kognition, som tidigare främst använts i professionella högteknologiska miljöer för att förstå tänkande, så som minne, och prestation som något som uppstår i samspelet mellan människor och deras omgivningar.
Det är med denna teoretiska ansats och med ingången att äldre har en bra förmåga att använda och forma omgivningen för att hantera vardagsaktiviteter som jag nu studerar hur personer med en demensdiagnos, Alzheimers i synnerhet, hanterar vardagssituationer i samspel med omgivningen. Samtidigt som det finns en förmåga att undersöka så skapar sjukdomsförloppet utmaningar för bland annat förmågan att använda omgivningen, som i sin tur ställer nya krav på den fysiska miljöns utformning. Det är i denna komplexitet som jag önskar förstå hur personer med demens kan fungera i sina hem- och närmiljöer.
