– I snitt sprider bonden ungefär lika mycket kväve som tidigare. Skillnaden är att det fördelas smartare inom fältet. Det gör att resurserna används bättre och skörden blir jämnare, säger Knud Nissen.
Potential – men liten användning
Trots att tekniken finns använder bara en liten del av Sveriges spannmålsodlare digitala hjälpmedel fullt ut.
– Många lantbrukare tittar på satellitbilderna, men färre tar steget att göra tilldelningskartor och styra maskinerna. Det kräver tid, tålamod och att man ser nyttan i vardagen, säger Knud Nissen.
Börja enkelt
Knud Nissen betonar att man inte måste börja med det mest avancerade.
– Börja med gratis satellitbilder. Jämför olika delar av fältet och fråga dig: är det verkligen rimligt att sprida lika mycket överallt? Redan där finns mycket att vinna.
Men digitalisering är inget snabb fix. Först måste grunden vara på plats – markkartering, kalkning och balanserad fosfor- och kaliumtillförsel.
– Har man fel i basen blir det liten effekt av att finjustera kvävet. Men när grunden är rätt kan sensorer och satelliter bli kraftfulla verktyg, säger han.
En länk mellan teknik och praktik
Själv beskriver Knud Nissen sin roll som ”länk” mellan tekniken och lantbrukaren.
– Jag utvecklar inte själva elektroniken, utan arbetar med hur datan kan användas praktiskt på svenska gårdar. Det är där jag vill göra skillnad.