Viktig första insats
Med civila insatspersoner, eller ”förstärkta medmänniskor” som de också kallas, menas enkelt uttryckt personer som efter enklare utbildning larmas för att rycka ut till bränder och olyckor. På plats genomför de en första insats och förbereder den vanliga räddningstjänstens ankomst.
I doktorsavhandlingen Toward ICT-enabled Co-production for Effective Crisis and Emergency Response undersöker Elina Ramsell ett sådant frivilligprojekt i Medelpad under åren 2014–2017. Där var räddningstjänsten en av de första i landet med att engagera frivilliga på det här sättet, vilket senare spridit sig till flera regioner (och även storstadsområden). I Medelpad har verksamheten också fortsatt efter den inledande projektperioden.
– Samhällets resursbrist är en viktig förklaring till att det vuxit så kraftigt. Det finns ett tydligt behov och den upplevda nyttan är stor, säger Elina Ramsell som arbetat med sin avhandling sedan 2007 parallellt med ett vanligt förvärvsarbete.
– Samtidigt kan en mer formell samverkan med etablerade frivilligorganisationer upplevas som mer resurskrävande för räddningstjänsten, även om dessa organisationer har en större kunskap och kan göra mer. Det är ytterligare en förklaring.
Tryggheten blev större
Erfarenheterna från Medelpad är att verksamheten i stort sett fungerat mycket väl. Den upplevda tryggheten i de aktuella områdena har ökat. Trots de frivilligas relativt låga formella kompetens – en kort introduktionsutbildning – gör de ofta stor skillnad genom att snabbt vara på plats, göra en första insats samt informera räddningstjänsten om läget på olycksplatsen. I ett konkret fall lyckades de få ut alla djur ur en brinnande ladugård, vilka annars sannolikt brunnit inne.
Som en positiv bieffekt av verksamheten har också samhörigheten på de aktuella orterna stärkts.
– Ofta är det samhällen där service försvunnit och både bibliotek, vårdcentral och matbutik kanske lagts ner. Då har CIP-arna blivit en positiv signal om förbättring och att samhället faktiskt bryr sig, säger Elina Ramsell.
Men även om erfarenheterna är övervägande positiva finns det också stora utmaningar. Inte minst gäller det IT-stödet, vilket Elina Ramsell har specialstuderat i avhandlingen. De frivilliga i Medelpad använde SMS och relativt enkla appar där de meddelades om larm, plats för händelsen och information om vad som hänt.
IT stor utmaning
I mer avancerade applikationer, som utvecklats senare, finns också möjlighet att svara på larm, skicka information till räddningstjänsten (som bilder) och även kommunicera med andra frivilliga.
– Att utveckla ett IT-stöd som fungerar både för frivilliga och professionella är nog den största utmaningen för CIP i framtiden, säger Elina Ramsell.
Hon lägger till att den tekniska utvecklingen är en förutsättning för att frivilliga ska kunna göra meningsfulla insatser.
– Ja, det skulle jag vilja påstå. Det är klart att man kan tänka sig att SOS Alarm ringer runt till frivilliga, men det blir inte alls lika effektivt. I en app kan man också ha en rad olika funktioner som gör att de frivilliga kan göra ännu mer nytta.
Avhandlingen visar också att räddningstjänstens inställning till denna typ av insatser ändrats markant. De frivilliga har ett starkt engagemang för sitt närområde men är vanligen inte formellt organiserade eller har en specifik kompetens. I en första fallstudie i mitten av 00-talet uppfattades dessa frivilliga som mer eller mindre onödiga. Tio år senare drogs det första försöket igång och i dag anses civila insatspersoner på många platser som ett nödvändigt komplement till samhällets vanliga resurser.