– Nu behövs nya krafter. Den stora beräkningskraften i dagens datorer och möjligheterna att lagra enorma mängder data ställer nya krav på utbildningarna, säger han.
Utvärderar dagens utbildningar
En ny civilingenjörsutbildning med den typen av inriktning stratar nu i höst, men för en gångs skull är det inte Anders Haraldssons som håller i trådarna.Som pensionär har han dock inga som helst planer på att mata duvorna i Trädgårdsföreningen (stadsparken i Linköping). Istället är han under läsåret 2011-2012 ordförande i Högskoleverkets bedömargrupp för utvärdering av alla utbildningar inom data, it och medieteknik.
Anders Haraldsson var en av de tiotalet doktorander som 1975 följde med Erik Sandewall från Datalogilaboratoriet på det 500 åriga universitetet i Uppsala till det nybildade universitetet i Linköping. Från de pampiga byggnaderna i lärdomsstaden till nybygget på Slätten.
Linköpings universitet höll som bäst på att slicka såren efter en misslyckad storsatsning på TV-utbildning. Behovet och viljan att satsa på något nytt och annorlunda var starkare än någonsin och den färdiga forskargruppen från Uppsala togs emot med öppna armar.
– Vi behövde inte längre konkurrera med Nobelprisfysiker om anslagen, säger Anders Haraldsson.
Första civilingenjörsutbildningen i datateknik
Anders Haraldsson var den som disputerade först och han utnämndes snabbt till lektor och blev sedan också studierektor. Linköpings universitet var först i Sverige att inrätta en civilingenjörsutbildning i datateknik. 1982 startades också en utbildning i datavetenskap där en väsentlig del låg på humaniora, det vi idag kallar kognitionsvetenskap.1982 kom också ett beslut från dåvarande regeringen att alla tekniska högskolor skulle ha en D-linje.
– Bara KTH undantogs, men de startade sin datateknikutbildning bara ett år senare, minns Anders Haraldsson.
Under hela 1980-talet växte sedan datautbildningarna ut explosionsartat i landet.1983 bildades institutionen för Datavetenskap, IDA, på Linköpings universitet, och alla datautbildningar samlades under en hatt. Även det en föregångare till många av dagens storinstitutioner.
Fler utbildningsplatser, fler lärare och fler nya utbildningar följde.
I mitten av 1980-talet rekryterades också en stor grupp iranska studenter till IDA. Flera av dem är i dag professorer På IDA, bland dem Nahid Shahmehri, chef för avdelningen för databaser och informationsteknik och Mariam Kamkar, som är prefekt. Även ett stort antal polska studenter och forskare rekryterades, där ett flertal i dag är professorer på olika lärosäten.
– De bidrog starkt till utvecklingen av institutionen, säger han.
Nya utbildningar utvecklades
Anders Haraldsson undervisade, skrev läroböcker i programmeringsspråken Pascal och Lisp och utvecklade nya utbildningar.– Jag var prefekt under hela 1990-talet då det fanns massor av forskningspengar och studenterna strömmade till. 1993 fick vi också egen beslutsrätt, det var inte längre departementet som skulle tala om vilka utbildningar vi kunde ge, säger han.
Vid millennieskiftet var IDA som störst. Från 1975 till 2000 hade antalet verksamma seniora forskare, doktorander och administratörer ökat från knappt 20 personer till 200.Kraschen slog hårt
2001 kom kraschen.– Det blev några tuffa år, där vi tidigare haft 4-5 sökande till varje plats kunde vi knappt fylla platserna. Även forskningspengarna försvann, tekniska forskningsrådet löses upp och vi skulle tävla om anslagen med naturvetenskap och nanovetenskap, minns Anders Haraldsson.
Krisreceptet - som visade sig falla väl ut - var att sitta kvar i båten.– Vi var lite konservativa, höll fast vid våra utbildningar utan att lätta på kvalitetskraven och det har varit bra för oss. Kanske har andra haft bättre genomströmning, men avnämarna ute i näringslivet har alltid varit enormt nöjda med de kunskaper studenterna haft med sig härifrån. Vi har fått många vitsord och Datateknik är ett mycket starkt varumärke, säger han.
– Kraven på matematikkunskaper har vi inte tummat på en millimeter, vi måste falla väl ut i jämförelser med datautbildningar på KTH, Chalmers eller i Lund.
Anders Haraldsson var också ordförande i programnämnden för data- och medieteknik fram till 2007 och två utbildningar som startades under perioden är han extra nöjd med: En av dem är Innovativ programmering, en kandidatutbildning där det handlar mer om programmering än om matematik. Den andra är civilingenjörsutbildningen i Medieteknik på Campus Norrköping.– En tuff och helt unik utbildning.
Stor flora av utbildningar
På frågan om det är något som inte varit så lyckosamt beskriver han de ständiga försöken att få fler tjejer intresserade av datateknik.– Vi har försökt allt, problembaserat lärande, andra undervisningsformer. Varje gång vi satsar ökar andelen tjejer något för att sedan falla tillbaka igen.
Han skulle vilja arbeta mer mot skolan, även om han haft en hel del med skolan att göra under åren.– De verkar inte förstå vad högskoleutbildningen och yrkesprofessionen innebär, det ses som en nördutbildning. Det är ju också svårt att förstå skillnaden mellan att vara en kvalificerad användare och att utveckla området – som är civilingenjörernas uppgift, säger han.
Utbildningskatalogerna är fyllda av texter där blivande studenter ska lockas att läsa allt ifrån korta KY-utbildningar till avancerade civilingenjörsutbildningar som den i medieteknik. Och det är inte lätt att förstå vad som är vad.– Man läser ibland att det behövs 100 000 nya it-ingenjörer, men ingen frågar om det är excelanvändare eller civilingenjörer. Behovet finns över hela linjen och det är svårt att få ut det budskapet, säger han.
– Men vi har bra utbildningar och jag kan tryggt dra mig tillbaka, säger Anders Haraldsson.
2013-07-15