Samverkan för räddning och respons

Samverkan mellan olika myndigheter och aktörer kräver flexibilitet och god kommunikation för att bli framgångsrik. Formerna skiljer sig också beroende på händelse och berörda parter.

Presskonferens vid räddningsövningAktörer från olika delar av samhället övar samverkan. Foto: Jimmy Croona/Combat Camera/FörsvarsmaktenI framgångsrik samverkan om räddning och respons används samverkansformer som anpassas för ändamålet och kombineras med väl valda kommunikationsformer. Den här studien beskriver olika former av räddningssamverkan och visar på likheter och skillnader i förutsättningar, fördelar och nackdelar samt ger förslag kombinerade med informationstekniskt stöd.

Studien grundas på fyra beskrivna fallstudier av:

  • Samverkan om sjöräddning
  • Myndighetssamordning inom Trygghetens hus i Jämtland
  • Samverkan mellan räddningstjänst och privatpersoner i projektet ”Förstärkt medmänniska” i Medelpad.
  • Samverkan mellan polisen, räddningstjänsten och kommunen för att motverka social oro i Södertälje

I Nationell/regional myndighetssamordning gör varje myndighet det den har i uppdrag. Man kan tillvarata det bästa av myndigheters kapacitet och resurser. Informationstekniskt stöd föreslås för delning av information och dokument, databaser samt beslutsstöd. Lokal, integrativ samverkan bygger på att den billigaste olyckan är den som inte händer. I denna samverkan adderas en säkerhets/ trygghetsdimension till alla verksamheter kommunerna ansvarar för i stället för att lägga säkerhet/trygghet som en egen verksamhet. Här föreslås gemen-samma IT-plattformar, databaser samt sociala medier.

Gränsöverskridande ad hoc samverkan passar för insatser under en begränsad tid och användning när räddningsresurser är svåra att komma åt, kräver speciella kunskaper, lokala förutsättningar eller helt enkelt är glesa. Den passar för samverkan med nya professionella eller frivilliga aktörer. Informationstekniskt stöd omfattar stöd för att leda och samordna samverkan.

Mer information
Visa/dölj innehåll