– Tårar könas, säger Vera Weetzel. De verkar vara kopplade till tanken om att inte vara professionell.
Hen ser sig själv som en känslosam person som har nära till tårar och på grund av binära genusstereotyper kämpar med att ändå betraktas som både professionell och rationell nog.
Vera Weetzel, forskarstuderande på tema Genus. Foto: Melinda Reyes Hiltunen – Det här är ett väldigt feministiskt genusstudieprojekt, beskriver hen sitt arbete. Jag vill titta på maktstrukturerna hos till exempel fiskar och tårar som är centrala i min forskning. De för fram poänger som tydligt har med genusrelationer att göra, såsom de här olika föreställningarna om att gråta.
– Jag är intresserad av att utveckla mindre hierarkiska sätt att lära känna vatten och kroppar på, utan att särskilja människan från naturen.
Vera Weetzel har en kandidatexamen i biologi och två masterexamina – en i biomedicinska vetenskaper och en i genusstudier. Innan hen blev doktorand på Linköpings universitet studerade hen på Utrecht universitet i Nederländerna. Hen ville verkligen bli doktorand på Tema G, så under slutet av masterstudierna var Linköpings universitet det enda universitet hen ansökte till.
Och hen blev antagen! Vera Weetzel är inne på sitt andra år som doktorand och älskar universitetet, även om hen är van vid större städer än Linköping.
– Det finns så många inspirerande och superstöttande personer här i Temamiljön, säger hen.
– Att jobba med The Posthumanities Hub på Tema G har varit en dröm.
I mitten på december 2017 åker Vera Weetzel till den bioteknologiska och biokonstnärliga workshoppen “Merry CRISPR” som anordnas av The Bioartsociety på plattformen Biofilia, Aalto-universitetet i Helsingfors, Finland. Vera Weetzel, professor Cecilia Åsberg och postdoktor Marietta Radomska åker tillsammans som representanter för The Posthumanities Hub. De planerar att tala om den något kontroversiella teknologin CRISPR från ett genusperspektiv.
– Just nu förbereder jag mig för workshoppen, och utöver det försöker jag att läsa mycket som är relevant för mitt projekt.
Vera Weetzel beskriver doktorandfasen hen är i som en kreativ process i utvecklandet av projektet. Och eftersom hen funderar på att göra det i det biokonstnärliga fältet, kanske hen blir inspirerad i Helsingfors.
– Biokonst är en konstpraktik där konstnärer använder biologiska material och bioteknologier, förklarar Vera Weetzel.
Vera Weetzel har jobbat med zebrafiskar tidigare, när hen gjorde praktik i en forskningsgrupp på Hubrechtinstitutet i Nederländerna under masterstudierna i biomedicinska vetenskaper. Genom biokonst i doktorandprojektet, vill hen jobba med fiskarna på ett mer kreativt sätt.
– Jag tycker det är viktigt att Tema G inkluderar arbete med naturvetenskapliga ämnen från ett transdisciplinärt genusperspektiv, för humanioran och naturvetenskapen borde inte särskiljas, säger Vera Weetzel.
