Jag är professor och innehavare av professuren i Genus, natur, kultur vid Linköpings universitet. Min forskning tar avstamp i genusvetenskap, vetenskaps- och teknikstudier (STS), medicinsk miljöhumaniora, kulturvetenskaper, multispecies studies och kroppsnära feministisk teori. Posthumaniora är min metod.
Vad räknas som naturligt i en värld präglad av miljöförändringar, mänsklig klimatpåverkan, förgiftning, artdöd och plaster i haven? Vad räknas som mänskligt i ett tekniksamhälle där syntetisk biologi, generativ artificiell intelligens och digitalisering omformar våra föreställningar om identitet, liv, kropp och samhället i stort? Dessa frågor står i centrum för min forskning om de existentiella, etiska och mer-än-mänskliga villkor som kännetecknar vår postnaturliga samtid.
Med utgångspunkt i feministisk teori utvecklar jag analytiska verktyg för att förstå dessa relationer och villkor. Under min långa forskarbana har jag drivit utvecklingen av genusforskning som en samhällsrelevant tvärvetenskap. År 2005 disputerade jag med den första genusvetenskapliga avhandlingen i Skandinavien om det naturliga och det kulturella med gener och ny biologi. Det var dessutom första avhandlingen i Sverige med posthumanistiska perspektiv och utgångspunkt i feministisk naturkulturvetenskap. Nyskapande tvärvetenskap ligger för mig. Jag har även utvecklat posthumaniora som en integrativ tvärvetenskap mellan humaniora, vetenskap och samhällsrelevans, samt miljöhumaniora i Sverige. En specialitet inom miljöhumaniora är havshumaniora.
För mig är kritisk och kreativ posthumaniora ett halvfärdigt gemenskapshus med många tvärvetenskapliga rum: en postdisciplinär praktik där konst, humaniora, samhällsvetenskap och naturvetenskap möts. Det är min metodologiska ram för att utforska de ekologier, biologier och teknologier som formar världens sårbarheter och förunderligheter. 2008 startade jag forskningsmiljön The Posthumanities Hub som min forskargrupp och 2014 initierade jag och blev programchef det nationella miljöhumaniora-programmet The Seed Box.
Forskningsområden
Min forskning spänner över områden och ämnen som havshumaniora och militärt avfall i Östersjön, biologisk mångfald i skogen och hur vi kan sörja arter som förvinner, hållbarhet i vardagslivet, etiskt ätande och avfallskulturer i kristid. Mänskligt och mer än mänskligt kulturarv i jordar, hav, avfallsdeponier, i livsmedel, kroppar och databaser och längs maritima kuster är återkommande teman, tillsammans med frågor om vetenskapshistoria och framtidsstudier. För hur och när blev egentligen vetenskap vetenskapligt? Hur skilde vetenskaperna ut kultur från natur och hur ska vi tänka i framtiden om denna moderna uppdelning när den snarare bidrar till än faktiskt löser våra trassliga människa-och miljöproblem?
Jag har också undersökt genetiska föreställningar om naturen och ”det naturliga” och frågor om kropp, åldrande, genus, sexualitet och sjukdomar som Alzheimers, liksom visuell kultur, naturvetenskap i offentligt bruk, generativ artificiell intelligens och feministisk etik.
För mig är det viktigt med förankrade perspektivförskjutningar: förändringar i hur vi ser och förstår världen som växer ur ansvarstagande relationer till fysiska platser, arter, material och historier. Kunskap är alltid förkroppsligat och fysiskt förankrat.
The Posthumanities Hub och The Seed Box
Sedan 2008 är jag grundare och vetenskaplig ledare för The Posthumanities Hub, en extradisciplinär experimentverkstad för mer-än-mänsklig humaniora. Hubben är en feministisk plattform där humanister, samhällsvetare, naturvetare och konstnärer möts över universitets-, nations- och disciplingränser.
Genom forskningsprojekt, internationella nätverk, konstnärliga samarbeten, gästforskare, webbinarier och forskarskolor skapar vi möten mellan konst, vetenskap, teori och samhälle. Hubben samlar forskare i olika karriärstadier från hela världen och har över 20 000 följare i sociala medier.
Jag var även initiativtagare till och grundande föreståndare för The Seed Box 2013–2017, Sveriges nationella forskningsprogram i miljöhumaniora, finansierat av Mistra och Formas. Där förde vi samman konstnärliga praktiker, naturvetenskapliga perspektiv och humanistisk forskning kring samhällsrelevanta miljöfrågor.
