Fotografi av Cecilia Åsberg

Cecilia Åsberg

Professor

Jag forskar om vad som räknas som naturligt (och därmed socialt och ideologiskt laddat) och vad som räknas som mänskligt, humaniserat eller avhumaniserat, i en historiskt spännande samtid av teknik, naturvetenskap, medicin och miljöförändringar.

Feministisk posthumaniora, genus och miljöhumaniora

Jag forskar om genus, miljö, vetenskap och teknik inom feministisk posthumaniora och miljöhumaniora. Mitt arbete utforskar relationer mellan människor, andra arter, teknologier och miljöer.

Jag är professor och innehavare av professuren i Genus, natur, kultur vid Linköpings universitet. Min forskning tar avstamp i genusvetenskap, vetenskaps- och teknikstudier (STS), medicinsk miljöhumaniora, kulturvetenskaper, multispecies studies och kroppsnära feministisk teori. Posthumaniora är min metod.

Vad räknas som naturligt i en värld präglad av miljöförändringar, mänsklig klimatpåverkan, förgiftning, artdöd och plaster i haven? Vad räknas som mänskligt i ett tekniksamhälle där syntetisk biologi, generativ artificiell intelligens och digitalisering omformar våra föreställningar om identitet, liv, kropp och samhället i stort? Dessa frågor står i centrum för min forskning om de existentiella, etiska och mer-än-mänskliga villkor som kännetecknar vår postnaturliga samtid.

Med utgångspunkt i feministisk teori utvecklar jag analytiska verktyg för att förstå dessa relationer och villkor. Under min långa forskarbana har jag drivit utvecklingen av genusforskning som en samhällsrelevant tvärvetenskap. År 2005 disputerade jag med den första genusvetenskapliga avhandlingen i Skandinavien om det naturliga och det kulturella med gener och ny biologi. Det var dessutom första avhandlingen i Sverige med posthumanistiska perspektiv och utgångspunkt i feministisk naturkulturvetenskap. Nyskapande tvärvetenskap ligger för mig. Jag har även utvecklat posthumaniora som en integrativ tvärvetenskap mellan humaniora, vetenskap och samhällsrelevans, samt miljöhumaniora i Sverige. En specialitet inom miljöhumaniora är havshumaniora.

För mig är kritisk och kreativ posthumaniora ett halvfärdigt gemenskapshus med många tvärvetenskapliga rum: en postdisciplinär praktik där konst, humaniora, samhällsvetenskap och naturvetenskap möts. Det är min metodologiska ram för att utforska de ekologier, biologier och teknologier som formar världens sårbarheter och förunderligheter. 2008 startade jag forskningsmiljön The Posthumanities Hub som min forskargrupp och 2014 initierade jag och blev programchef det nationella miljöhumaniora-programmet The Seed Box.

Forskningsområden

Min forskning spänner över områden och ämnen som havshumaniora och militärt avfall i Östersjön, biologisk mångfald i skogen och hur vi kan sörja arter som förvinner, hållbarhet i vardagslivet, etiskt ätande och avfallskulturer i kristid. Mänskligt och mer än mänskligt kulturarv i jordar, hav, avfallsdeponier, i livsmedel, kroppar och databaser och längs maritima kuster är återkommande teman, tillsammans med frågor om vetenskapshistoria och framtidsstudier. För hur och när blev egentligen vetenskap vetenskapligt? Hur skilde vetenskaperna ut kultur från natur och hur ska vi tänka i framtiden om denna moderna uppdelning när den snarare bidrar till än faktiskt löser våra trassliga människa-och miljöproblem?

Jag har också undersökt genetiska föreställningar om naturen och ”det naturliga” och frågor om kropp, åldrande, genus, sexualitet och sjukdomar som Alzheimers, liksom visuell kultur, naturvetenskap i offentligt bruk, generativ artificiell intelligens och feministisk etik.

För mig är det viktigt med förankrade perspektivförskjutningar: förändringar i hur vi ser och förstår världen som växer ur ansvarstagande relationer till fysiska platser, arter, material och historier. Kunskap är alltid förkroppsligat och fysiskt förankrat.

The Posthumanities Hub och The Seed Box

Sedan 2008 är jag grundare och vetenskaplig ledare för The Posthumanities Hub, en extradisciplinär experimentverkstad för mer-än-mänsklig humaniora. Hubben är en feministisk plattform där humanister, samhällsvetare, naturvetare och konstnärer möts över universitets-, nations- och disciplingränser.

Genom forskningsprojekt, internationella nätverk, konstnärliga samarbeten, gästforskare, webbinarier och forskarskolor skapar vi möten mellan konst, vetenskap, teori och samhälle. Hubben samlar forskare i olika karriärstadier från hela världen och har över 20 000 följare i sociala medier.

Jag var även initiativtagare till och grundande föreståndare för The Seed Box 2013–2017, Sveriges nationella forskningsprogram i miljöhumaniora, finansierat av Mistra och Formas. Där förde vi samman konstnärliga praktiker, naturvetenskapliga perspektiv och humanistisk forskning kring samhällsrelevanta miljöfrågor.

Korta fakta

Akademiska meriter och forskningsmiljöer

  • Professor och sedan 2014 innehavare av professuren i Genus, natur, kultur vid Linköpings universitet.
  • Grundare och vetenskaplig ledare för forskningsmiljön The Posthumanities Hub, grundad 2008.
  • Initiativtagare till och grundande föreståndare för The Seed Box, Sveriges nationella forskningsprogram i miljöhumaniora, 2013–2017.
  • Disputerade 2005 med den första genusvetenskapliga avhandlingen i Sverige. Blev direkt lektor i genusvetenskap vid Utrecht Universitet.
  • Mer än 123 miljoner kronor i attraherade forskningsmedel.
  • Över 160 vetenskapliga publikationer som citeras internationellt.
  • Handledare för fler än 17 doktorander och 17 postdoktorer.
  • Gästprofessor i vetenskapsteori Göteborgs universitet (2025-2026), Prof II i utbildningsvetenskap vid Oslo Metropolitan University, miljöhistoria vid KTH (80% anställning 2018-2021, Rachel Carson Centre för Miljö och Samhälle vid LMU i München, genus och teknik Humboldt universitetet och TUB i Berlin, Universitetet i Wien, Johannes Kepler University i Linz, NTNU i Trondheim, genus och miljö vid universitetet i Sydney, mfl. Har samarbeten med många fler nordiska, europeiska och internationella forskningsmiljöer inom genus och teknik, miljö och posthumaniora.

Internationell erfarenhet

Jag har varit lärare, internationell rådgivare, bedömare, gästprofessor och MA- och doktorandhandledare i många länder som Nederländerna, Tyskland, Österrike, England, Norge, Finland, Danmark, Kanada och examinerat runt 40 disputerade forskare runt om i världen, exempelvis:

  • General Editor Cultures of Waste, Oxford University Press, med Myra J Hird
  • Gästprofessor i Vetenskapsteori, Göteborgs universitet, 2025–2026
  • Oslo Metropolitan University, 2023 (anställd 20% som Professor II)
  • Kungliga Tekniska högskolan, 2018–2021 (gästprofessor 80% anställning)
  • Uppsala universitet (utvärdering, MA-handledning, miljöhistoria)
  • Konstfack (examinator av arbeten, doktorandhandledning, forskarkurser)
  • University of Turku (Åbo Akademi), kvalitetssäkring avhandlingar
  • Biodiverse Anthropocenes, internationellt råd University Oulu
  • Rachel Carson Center vid Ludwig-Maximilians-Universität München
  • Humboldt-Universität zu Berlin
  • Technische Universität Berlin (TUB)
  • Universität Wien (gästprofessor i genusvetenskap)
  • Johannes Kepler Universität Linz
  • Utrecht University (lektor och docent 2005-2008 med omfattning 70%)
  • Lancaster University (gästforskare 2002 gender studies, cultural studies and STS)

Utmärkelser

Jag har uppmärksammats med utmärkelser för:

  • mitt långsiktiga arbete med att stötta juniora forskare med min forskningsmiljö The Posthumanities Hub (2025-2026), ett långsiktigt arbete för att bygga kapacitet
  • min mastersuppsats i socialhistoria 1998
  • undervisning av ingenjörer 2004
  • interdisciplinär innovation, engagemang och nytänkande inom Tema (2015) med nyskapande miljöhumaniora

Forskning

Forskningsmiljöer

Illustrerad banner för The Posthumanities Hub

Posthumanistiska genusstudier

The Posthumanities Hub är en forskargrupp med fokus på feministisk posthumaniora som grundades vid Linköpings universitet och leds av Cecilia Åsberg.

Forskningsprojekt

Tidigare projekt

Unga framtidsskapare

Nu mer än någonsin behövs forskning och forskningskommunikation som är värdig samtidens miljö- och mångfaldsutmaningar. Det behövs kunskapande som träffar unga vuxna där de befinner sig, i skolan och på sociala medier, och hjälper dem att möta framtiden.

Utmaningar i sammanhanget är det förändrade medielandskapet och social polarisering. För att möta dessa behövs ökad interaktion mellan samhälle, akademi och konst samt vetenskapskommunikation som präglas av integrativt lärande snarare än ensidig informationsspridning.

Projektet syftade till att tillgängliggöra mångfaldsdriven, tvärvetenskaplig posthumaniora som en form av miljö- och medborgarhumaniora (Åsberg et al. 2013) för ungdomar i gymnasieåldern och, i förlängningen, en bredare publik genom filmer, sociala medier, digitalt utbildningsmaterial och en vetenskapsfestival. I kreativa samarbeten med forskare, konstnärer och medieproducenter fick ungdomar möjlighet att skapa filmer och själva ta en aktiv roll i kommunikationen om forskning och miljö. På så sätt kunde de bli medskapare av de klimatframtider de önskar se. Projektet byggde vidare på de metoder och samarbetsformer som togs fram i pilotprojektet Populariserad miljöhumaniora (Formas 2017-02279).

Unga vuxna befinner sig i skärningspunkten mellan nya och gamla medier, på tröskeln till en vuxenvärld där existentiella, etiska och politiska frågor ställs på sin spets i och med klimatkrisen. Projektet utgick från integrativt lärande som en nyckel till att popularisera och kommunicera forskning genom deltagarbaserade processer, med möten mellan forskare och ungdomar, samhälle och akademi samt vetenskap och konst (Holmstedt, Åsberg, Wiklund et al. 2020).

Projektets mål var att:
  • skapa förutsättningar för nya etiska och existentiella insikter som motverkar klimatapokalyptisk apati bland unga
  • bryta negativa expertinramningar av miljöfrågorna och i stället lyfta meningsfullhet, fascination för livet i det lilla och stora samt hur det hänger samman ekologiskt och etiskt
  • väcka nyfikenhet kring mångfald, historia och framtidsmöjligheter
  • väcka engagemang och intresse för humanioras världsomvälvande potential
  • skapa synergistiska, integrativa förhållningssätt genom tvärvetenskapliga ingångar
  • testa multimediala och kreativa förhållningssätt i forskningen som inte förutsätter att kunskap föregår socialitet eller kommunikation
  • bidra med nya metoder för deltagarbaserad forskningskommunikation
Finansiär

Formas

Projektledare

Cecilia Åsberg

Projektteam
  • Lotten Wiklund, vetenskapsjournalist/fotograf
  • Karin Wegsjö, konstnär/forskare
  • Janna Holmstedt, projekt Lyssna, Färgfabriken
  • Daniel Urey, projekt Lyssna, Färgfabriken
  • Karin Englund, projekt Lyssna, Färgfabriken
  • Art Lab Gnesta
  • Kommunala skolor

Publikationer

2026

Cecilia Åsberg (Redaktörskap) (2026) WASTE FUTURES (Samlingsverk (redaktörskap))
Cecilia Åsberg, Dick Kasperowski, Björn Ekström (2026) The Power of the Orchids: A Scandinavian Case Story of Activism, Science and Law More than Now: Exploring Resislient futures.: EASST: European Association for the Study of Science and Technology (Konferensbidrag)
Cecilia Åsberg (2026) Entangled, Unsettled: Feminist Flourishing and Posthumanities withy Others Nightly Blossoms, Tangled Roots: A Symposium on Ecological Intimacies (Konferensbidrag)
Cecilia Åsberg, Myra J. Hird (Redaktörskap) (2026) Cultures of Waste (Samlingsverk (redaktörskap))
Cecilia Åsberg (2026) "Storying Exposure with the Cyborg": EASST 2026, Roundtable R10 in Krakow, Poland: 40 Years of Donna Haraway's "A Manifesto for Cyborgs" More than now: exploring resilient futures (Konferensbidrag)

Temapodden

Pod

Nyheter

Organisation