Bild: Migrationsverket Foto Tomislav StjepicUnder seminariet berättade föreläsarna att det finns ett ökat intresse för den lokala nivåns roll i utformandet och genomförandet av olika former av migrationspolitik, vilket presenterats i deras nya bok "Local Migration Policy - Governance Structures and Policy Output in Swedish Municipalities". Sålunda har Lidén och Nyhlén undersökt hur olika kommuner i Sverige har hanterat mottagandet av nyanlända under perioden 2015–2017 i ljuset av flyktingkrisen, vilket var i fokus under torsdagens seminarium.
Studien bedrivs inom två politikområden: lokal migrationspolitik och lokal integrationspolitik - vilka författarna menar sammanflätas i kommunernas flyktingmottagande. Inom lokal migrationspolitik undersöks den politik som reglerar och fördelar mottagandet av migranter i lokalsamhällena och inom lokal integrationspolitik som kommunerna jobbar med i samband med mottagandet av migranter. Lidén och Nyhlén menar att dessa två politikområden interagerar och stor utsträckning integreras när kommunerna arbetar med mottagande av migranter även om dessa områden ofta skiljs åt politiskt. Migrationskrisen blev enligt Lidén och Nyhlén ett bra tillfälle att studera i en svensk kontext eftersom Sverige haft ett stort mottagande historiskt - och även under migrationskrisen.
Integrationspolitik i ljuset av migrationskrisen
Vidare har Sverige ett politiskt system med långt gången decentraliserad struktur och lokal autonomi, samt har även genomgått massiva förändringar det senaste decenniet inom området för migrationspolitik, genom bland annat bosättningslagen som kom 2016. Dessutom har Sverige varit internationellt framgångsrikt i frågan i frågan om mottagandet av migranter samtidigt som den lokala nivån har inte tidigare blivit undersökt.
Studien undersöker den lokala migrationspolitiken i Sverige i ljuset av den europeiska migrationskrisen 2015–2016. Lidén och Nyhlén studerar både lokala myndigheters policy för inresa och vistelse för invandrare samt deras ansträngningar för att förbättra social integration. Studiens fokus ligger på ansvarsfördelningen mellan olika politiska nivåer, granskad genom teorier som omfattar både styrningsstrukturer, output och resultat av politik.
Innan bosättningslagen kom 2016 hade kommunerna frivilligt tecknat överenskommelser med staten om mottagande av migranter vilket inneburit stora variationer i mottagandet. Denna variation i mottagande innebar att det fanns en mycket ojämn fördelning av migranter mellan olika kommunerna, där några tagit emot många, medan andra tagit emot få. De kommuner som tog emot många hade ofta exempelvis svagare antal bosätta och/eller arbetsmarknad. Lidén och Nyhlén berättar att kommunerna hade olika argument för att ta emot flyktingarna och är inte endast genomförare av statlig politik utan den lokala nivån är aktiva aktörer i formulerandet av egna agendor, policys, strategier, svar eller lösningar på utmaningar de står inför.
Brytpunkten 2016
I studien ses 2016 som en form av brytpunkt, i och med att staten ville komma till rätta med dessa politikområden och den ojämna fördelningen genom bosättningslagen och fördelningsnyckeln. I studien berörs hur kommunerna resonerar både utifrån de förtroendevaldas och förvaltningens perspektiv framför allt innan år 2016 när staten ökade sin styrning i form av fördelningsnyckeln av migranter. Men även hur kommunerna arbetar och resonerar kring mottagandet efter de förändrade förutsättningarna från år 2016 undersöks i Lidéns och Nyhléns bok.
Forskningen innehåller både statistiskt material, fallstudier och flera intervjuer. I den statistiska delen av studien genomförs en kartläggning av variationerna i mottagandet av nyanlända bland de svenska kommunerna mellan 2015–2017. Där de exempelvis har undersökt vilka kommuner som tagit emot ett stort antal migranter, hur fördelningen ser ut och vad kännetecknar dessa kommuner ur strukturella aspekter samt vilka argumentenen är för att ta emot migranter. Där resultaten i studien visar att det ofta är kommuner som jobbar med problem som exempelvis arbetslöshet som fortsätter ta emot stora antal av migranter. Samtidigt visar studien att det blivit mindre skillnader mellan antalet mottagna per 1000 invånare kommunerna emellan efter att bosättningslagen infördes. Trots detta är de kommuner som var i topp för mottagande innan bosättningslagens införande fortsätter vara i topp i antalet mottagande. Bosättningslagen har sålunda inte fått några direkta effekter, vilket kan förklaras med bland annat egenbosättning, anhöriginvandring, befolkningsrörelsemönster och eftersläpningseffekter.
Större nationella än lokala skillnader
Integrationspolitiken har även den precis som migrationsfrågan studerats utifrån vertikala förhållanden, hur den faller ner till den lokala nivån och vilket utrymme den lokala nivån har i utformandet av integrationen. Men integrationspolitiken har även studerats i form av aktivering av civilsamhället med mera, det vill säga vilken typ av insatser som genomförts och dess utfall. I undersökningens andra del har även tre djupgående fallstudier genomförts utifrån tre olika typfall som hanterat mottagandet av migranter både innan och efter år 2016 olika.
Resultaten i Lidéns och Nyhléns studie även visar på att det är tydligt att migrations- och integrationspolitik är två olika politikområden nationellt, medan det finns mindre skillnader lokalt. Det har blivit en större fragmentisering inom politikområdena samt att politikområdena har blivit mer stuprörsriktat med ökad statlig styrning. Resultaten från Lidéns och Nyhlén undersökning indikerar följaktligen att det finns spänningar mellan det statliga ansvaret för integration av nyanlända och de olika kommunernas ambition samt strävan efter att självständigt besluta om mottagandet.
Av Julia Johansson
