Globalt sett pågår 49 väpnade konflikter, främst i låg- och medelinkomstländer, enligt Uppsala Conflict Data Program. Flera studier visar på att väpnade konflikter orsakar kollaps av existerande hälso-och sjukvårdssystem vilket snabbt leder till begränsningar eller inga möjligheter till att erbjuda kirurgisk vård till patienter med potentiellt livshotande skador. Skador i väpnade konflikter är ofta mer komplexa och resurskrävande än skador som förekommer i fredstid.
Detta utgör en stor utmaning för civil sjukvårdspersonal, speciellt kirurger, särskilt om de inte har erfarenhet av krigsskador. Många gånger har sjukvårdsinsatser i väpnade konflikter fokuserat på att göra gott, snarare än att göra rätt, vilket i sin tur har kunnat resultera i undermåligt användande av kirurgiska resurser och sämre behandling för de skadade. Övergripande mål för detta projekt är att skapa kunskap om hur kirurgiska resurser används i väpnade konflikter samt hur resursnyttjandet kan förbättras. Projektet fokuserar för närvarande på dessa huvudområden:
Kunskap om utbildningsbehovet och färdighetsträning för vårdpersonal inför arbete i väpnad konflikt
Sjukvårdspersonal som arbetar för Internationella Rödakorskommittén (ICRC) och icke-statliga organisationer kommer från olika länder, har olika utbildningsbakgrund och erfarenheter. Aktuell forskning pekar på vikten av standardiserad utbildning inför arbete i resursknappa miljöer, såsom väpnade konflikter. Det saknas dock kunskap om vilka färdigheter och utbildning som är mest ändamålsenlig. Som ett första steg i att undersöka denna komplexa fråga har vi utfört en studie om självupplevda behov av träning hos ICRC-personal:
En uppföljningsstudie med ICRC-personal och militär personal från ett antal europeiska länder pågår. Målet är att identifiera ett ramverk för vilken kunskap och färdigheter som behövs för sjukvårdspersonal som arbetar i väpnade konflikter.
Sambandet mellan demografi, vapen som används och skademönster vid väpnade konflikter
Trots flertalet studier och rapporter om skadeepidemiologi från olika konflikter saknas kunskap om hur variationer i demografi och typ av vapen som används påverkar skademönster och behandlingsbehovet i väpnade konflikter. För närvarande studerar vi om sådana samband kan ses i konflikter i DR Kongo, Iraq och Afghanistan. Detta arbete har hittills resulterat i publikationen: Hospital Workload for Weapon-Wounded Females Treated by the International Committee of the Red Cross: More Work Needed than for Males. Andersson, P., Muhrbeck, M., Veen, H. et al. World J Surg (2018) 42: 93.
Målet för detta delprojekt är att identifiera återkommande skademönster baserat på demografi och vapens som används i väpnade konflikter. Sådant samband kan ha stor betydelse för hur sjukvårdsinsatser i väpnade konflikter planeras och genomföras.
Identifiering av strategier för att förutsäga vilka kirurgiska resurser som krävs i en specifik konflikt
ICRC har utvecklat ett system för sårklassificering (RCWC) för att hjälpa kirurger att bedöma och prioritera penetrerande sårskador. Dessutom skulle RCWC också kunna förutsäga det kirurgiska resursbehovet och risken att man dör till följd av skadan. Sambandet mellan RCWC, resursanvändning och dödlighet har dock hittills inte studerats i någon nämnvärd utsträckning. Om RCWC visar sig pålitlig för att förutsäga resursanvändning och dödlighet skulle det kunna användas i jämförande studier samt planering och utvärdering av sjukvårdsinsatser i konfliktmiljöer.
Identifiering av behandlingsmetoder för förbättrad kirurgisk behandling för skadade i väpnade konflikter
Under de senaste årtiondena har behandling av komplexa extremitet- och mjukdelsskador i civila och militära vård förbättrats. Behandlingsprotokoll har validerats och nya behandlingsalternativ, såsom negativ tryckbehandling, har införts. Om liknande förbättringar kan ses vid behandling av skador i väpnade konflikter under resursknappa förhållanden, som där ICRC arbetar, har inte tidigare studerats. Vårt mål är att identifiera och utvärdera behandlingsmetoder som kan förbättra resursanvändningen och behandlingsresultat för skadade i väpnade konflikter.
Projektet "Den väpnade konfliktens offer: Att förutse behovet och förbättra användandet av kirurgiska resurser" inleddes 2014 och är ett samarbete mellan Katastrofmedicinskt centrum vid Linköpings universitet, kirurgiska avdelningen på Vrinnevi sjukhus i Norrköping, Internationella Röda Korskommittén i Genève, Kunskapscentrum för katastrofmedicin vid Karolinska Institutet och Radboud University i Nijmegen.
Psykiatrisk motståndskraft hos offer för vapenrelaterad skada i krig
Det finns lite kännedom om vilka mentala effekter som allvarliga vapenrelaterade skador har på individen. Projektet är ett samarbete mellan KMC och Internationella Rödakorskommittén. Ett team psykiatriker kommer, med hjälp av en validerad enkät, att utvärdera det psykosociala och mentala tillståndet hos patienter som tas emot på Internationella Rödakorskommitténs sjukhus i norra Nigeria. Målet är att detektera psykiska problem och uppskatta skillnader i mental motståndskraft hos offer för vapenrelaterat trauma. Förväntade resultat är information om hur man bättre kan stödja krigsoffer, och hur krigsoffer skulle kunna erbjudas en mer övergripande behandling, ett perspektiv som ofta inte tas i beaktande vid vård av dessa patienter.
