Tandvården spenderar mycket tid på att motivera och stötta unga genom en – ibland lång och besvärlig – tandreglering. Men, i många fall görs korrigeringarna inom statligt finansierad tandvård av kosmetiska skäl. Anette Wickström har undersökt vilken roll normer spelar när barn och ungdomar erbjuds förbättringar av bett och tänder.I Sverige genomgår var fjärde ungdom någon form av tandreglering och den vanligaste orsaken är enligt Statens beredning för medicinsk utvärdering tändernas utseende. I många fall har patienterna inte tidigare upplevt några problem med sina tänder utan idén med tandreglering väcks av tandläkaren. I andra fall har tandläkare upplevt en press från föräldrar och barn som önskar kostnadsfri behandling trots att de inte har tillräckliga skäl.
– Vi människor är medvetna om att modebranschen skapar ideal om vad som är snyggt, ideal som vi på olika sätt förhåller oss till. Men medicinska verksamheter sätter också normer för utseendet, vilket vi inte är lika medvetna om, säger Anette Wickström, docent på Tema barn vid Linköpings universitet.tandvård
Anette Wickström har under två år följt arbetet på två ortodontikliniker i Östergötland i ett projekt finansierat av Vetenskapsrådet. Där har hon undersökt hur erbjudande om statligt finansierad tandreglering påverkar ungdomar, vilka normer som tandläkare utgår från samt hur barn och ungdomar är med och förändrar normerna.
Studiens resultat, som publicerats i Medical Anthropology Quarterly, visar hur en medicinsk praktik som ska trygga barns och ungas tandhälsa samtidigt inbjuder patienterna till att förbättra sitt utseende. Bland annat ser Anette Wickström hur önskemålen om att förbättra tänder och bett leder till att gränsen för vad som är normalt förskjuts och att perfekta bett blir allt vanligare. Hon kallar detta för det ”exceptionellt normala”. Men det är inte bara tandvården som strävar efter det exceptionella, även ungdomarna själva och deras föräldrar har i många fall en önskan om en perfekt tandrad.
Framtiden är de ungas eget ansvar
Av de 83 ungdomar som Anette Wickström mötte på klinikerna skrevs 40 stycken in för behandling, 11 stycken hade inte tillräckliga skäl, 29 fick avvakta och tre var tveksamma. Studien visar att de ungdomar som tackar nej till tandreglering måste stå emot ett hårt tryck, både en yrkesmans rekommendation samt de ideal som samhället bygger upp kring hur en mun ”ska” se ut. Ett stort ansvar läggs alltså på den enskilde individen för att vara hälsosam, tänka på sin framtid och att se bra ut.En av de ungdomar som gick emot sin tandläkares rekommendation och tackade nej till tandreglering förklarar i studien varför:
Jag frågade varför det var tvunget att bli helt rakt i munnen och då sa tandläkaren att ’det är klart att det är fint som det är men man kan ju alltid bli finare’. Det tycker jag är en väldigt konstig grej för hade det varit en annan kroppsdel och jag gick till doktorn och pratade om min näsa eller mina öron så hade det blivit jättekonstigt, ’vi vill operera din näsa för att den är sned’. Det hade blivit en jättekränkande situation.
Tandvård är en lukrativ bransch
Sedan konkurrensen mellan Folktandvården och privata aktörer ökat har kosmetisk tandvård blivit vanligare – den har blivit en lukrativ marknad för allt från tandblekning till ortodonti. Förändringarna på marknaden gör Anette Wickströms forskning aktuell, menar hon.
– Under 1990-talet försvann många av tandhälsoförmånerna och tandhälsa blev åter en fråga om ekonomisk och social bakgrund. En av de få kvarvarande förmånerna är tandregleringen, som är betydelsefull för att alla barn och ungdomar ska få en likvärdig och bra tandutveckling. I det här sammanhanget blir det dock viktigt att diskutera vilka förmåner samhället bör prioritera och i vilken utsträckning.
Publicerad 2015-10-30
