Anette Wickström

I en tid av återkommande rapporter om ungas ökande psykiska ohälsa är det viktigt att förstå vad unga avser när de besvarar enkäter med checklistor över symtom. I det här forskningsprojektet var syftet att utifrån en performativ förståelse av enkäter, undersöka vad de symtom som unga uppgav i WHOs hälsoenkät Skolbarns hälsovanor stod för. Analysen visade att symtomen representerade övergående vardagliga bekymmer alternativt allvarliga problem. En del av symtomen som orsakades av vardagliga bekymmer uppfattade deltagarna som positiva, som till exempel oro inför ett körframträdande eller presentationen av ett skolarbete.

Resultatet visade att mätandet av psykisk ohälsa och rapporter där rapporterade besvär generellt beskrivs som psykisk ohälsa får konsekvenser för unga. För det första skapas en offentlig berättelse som ger en alltför homogeniserad problembild av unga. Dels patologiseras vardagliga mänskliga erfarenheter, dels riskerar allvarliga problem att osynliggöras. En andra konsekvens är att ungas psykiska hälsa inte sätts i sitt sociala och vardagliga sammanhang vilket gör att strukturella problem och socioekonomiska nackdelar som ger upphov till psykisk påfrestning döljs. En tredje konsekvens av att ungas emotionella reaktioner mäts och beskrivs som psykisk ohälsa är att besvär som orsakas av att unga engagerar sig i skolarbetet eller ger sig själva utmaningar blir inkluderade i statistiken. Sammantagna är det långtgående konsekvenser som inverkar på barns och ungas liv. Som motberättelse kan ungas perspektiv ge en nyanserad och kontextualiserad bild av ungas psykiska hälsa.

Projektet genomfördes i samarbete med Sofia Kvist Lindholm, Institutionen för beteendevetenskap och lärande, och Kristin Zeiler, Institutionen för tema, Linköpings universitet.

Finansiering: Vetenskapsrådet 2017-2022, och FORTE, Forskningsrådet för arbetsliv, hälsa och välfärd 2017-2020.

För att studera barns och ungas erfarenheter av att genomgå tandreglering, kombinerade jag olika etnografiska metoder. Sex patienter mellan 13 och 17 år följdes under ett år. Datamaterialet bestod av patienternas egenproducerade videodagböcker i kombination med uppföljningsintervjuer. Resultaten visade att arbetet med tandställningen efter de inledande faserna på kliniken delegerades till hemmet och familjen. Om en behandling skulle lyckas krävdes att den unga patienten med stöd av föräldrar arbetade flitigt med tandställningen. Tandregleringen befriade barn och unga från funktionsmässiga problem eller från att skämmas för tänder som inte satt rakt och snyggt. Den medicinska teknologin skapade samtidigt nya begränsningar genom att den uppfyllde tid och rum på olika sätt. Under det första halvåret upplevde deltagarna, i fenomenologisk mening, att kroppen omväxlande ”försvann” och ”framträdde” för dem, genom att smärtan uppträdde cykliskt. Varje gång tandställningen spändes uppträdde smärtan på nytt. Patienterna blev medvetna om kroppen här och nu, medan deras vanliga rutiner och projekt kom i skymundan. Även om den effektiva cykliska delen av behandlingen bara pågick i två år så sträcktes behandlingen ut, ofta livslångt, på grund av att patienterna behövde ”retainers” som ska hindra att tänderna går tillbaka. Tandreglering är således en behandling som är efterfrågad men som samtidigt påverkar ungas vardagsliv på ett långtgående sätt.

Finansiering: Vetenskapsrådet 2013-2016.

Estetiska bedömningar har blivit det dominerande argumentet för nutida tandreglering och ny teknik har gjort fler korrigeringar av tänderna möjliga. För att undersöka barns och ungas erfarenheter av tandregleringspraktiken, och normer och ideal gällande tänderna, genomförde jag en etnografisk studie på två ortodontikliniker. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv och med hjälp av videoobservationer, deltagande observationer och intervjuer studerade jag hur tandreglering genomfördes och hur barn och unga tolkade processerna. Visualiseringar av det nuvarande och det framtida bettet etablerade vad som bedömdes vara normalt respektive avvikande. Utredningen på kliniken och förväntningarna på hur tänderna skulle se ut kunde definieras med begreppet ”det exceptionellt normala”, det vill säga ett sällsynt bett i förhållande till det som är vanligt förekommande. De allra flesta deltagarna var tacksamma för möjligheten att korrigera tänderna. Projektet visade emellertid att det var svårt, för den som så önskade, att tacka nej till en behandling som huvudsakligen handlade om estetisk korrigering av tänderna.

Finansiering: Vetenskapsrådets postdok 2011-2012.

Skolans arbete med att förbättra skolelevers välbefinnande och relationer med hjälp av manualbaserade program, som till exempel SET och DISA, har haft stor attraktionskraft. Ansvariga i skolans värld har satsat resurser på att utbilda personal och köpa in program via en marknad som öppnat sig för privata aktörer. De manualbaserade metoderna har sitt ursprung i kliniska verksamheter med en målgrupp som definierats vara i behov av en behandlande insats. I syfte att anpassa verksamheten till den svenska skolan har behandlande program omarbetats till preventiva program.

Inom ramen för en utvärdering av hälsofrämjande arbete bland barn och unga genomförde jag en studie av genomförandet av programmet DISA. Akronymerna var översatta till Depressive Symptoms in Swedish Adolescents i gruppledarens manual och till Din Inre Styrka Aktiveras i elevernas manual. Kursen vände sig till flickor på högstadiet med syftet att lära dem tekniker för att vända negativa tankar till positiva.

Syftet med studien var att undersöka kursens genomförande med fokus på flickornas perspektiv. Jag observerade och videofilmade 13 kursträffar. Analysen visade att flickorna förändrade kursens fokus på inre tankar till ett fokus på kommunikation och samarbete. Deras gensvar utgjorde en kritik mot idén att det enkelt går att implementera universella insatser för något så komplext som välbefinnande. Studiens resultat pekade mot behovet av ett kritiskt förhållningssätt till de manualbaserade program som säljs in till den svenska skolan och på en mer kontextbaserad och situationsanknuten utgångspunkt i insatser riktade till eleverna. Minoritetskunskapen som skolelever ger uttryck för, när de är med och formar verksamheter de deltar i, utgör en ovärderlig kunskap i arbetet med att utforma strategier och verksamheter som syftar till att förbättra barns och ungas välbefinnande.

Studien var del i ett större projekt med Karin Zetterqvist Nelson som forskningsledare och genomfördes i samarbete med Katrineholms kommun.

Finansiering: Statens Folkhälsoinstitut 2009-2011.

När föräldrar får veta att deras nyfödda barns kön är oklart, upplever många av dem detta som frustrerande eller till och med nästan ofattbart. Det kan vara särskilt svårt för dem att acceptera situationen om de inte i förväg har vetat att vissa barn föds med yttre och inre könsorgan, könskromosomer och hormonnivåer som inte är typiska för endast ett kön. Syftet
med den här studien var att fenomenologiskt undersöka föräldrarnas erfarenheter att få ett barn med tvetydigt kön, deras upplevelser av den medicinska könstilldelningen och
inställning till att låta sina barn genomgå operation av könet när detta inte var nödvändigt för barnets fysiologiska funktioner. Studien bidrar också med ett kritiskt perspektiv på kirurgipraktiken.

Studien genomfördes i samarbete med Kristin Zeiler, Institutionen för tema, Linköpings universitet, 2008.

För min avhandling genomförde jag 2004 sex månaders etnografiskt fältarbete i Nkolokotho på landsbygden i KwaZulu Natal i nordöstra Sydafrika. Syftet var att förstå hur människor hanterade hälsa och relationer i ett samhälle härjat av hiv/aids. Resultatet visade att deltagarna önskade sig bättre tillgång till läkare och biomedicinsk behandling, samtidigt som de uppfattade återvändande som ”den stora medicinen”. Hälsa förutsatte framför allt att man var förbunden med sin familj, sina förfäder och en plats. De återkommande försöken att återställa sociala relationer för att åtgärda hälsoproblem var en konsekvens av deras marginaliserade position i samhället, inte som någon organiserad motståndsrörelse men som ett slags motstånd som manifesterades i det dagliga livet. Representationen av hälsa speglade också en historia av strukturellt förtryck och erfarenhet av segregation.

Projektet var ett samarbete mellan Institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet, University of KwaZulu Natal och Africa Centre for Health and Population Studies, Wellcome Institute 2004-2008.