– Jag ville komma åt att undersöka de områden som har varit svåra att robotisera, berättar Marie Jonsson, nybliven doktor i produktionsteknik, institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, IEI.
Det hon funnit är att även små och medelstora företag har en hel del att vinna på att robotisera, men också att mycket arbete återstår för de robotleverantörer som vill komma åt den marknaden.
– Lösningarna måste paketeras mycket bättre mot de små och medelstora företagen. Själva handhavandet måste också bli mycket enklare. Små företag har inte alltid möjlighet att anställa experter i robotprogrammering, som kan avhjälpa fel. Det måste vara så enkelt att de kan göra allt sådant själva, säger hon.
Men hon finner också att tekniken håller vad den lovar. Robotars styrka har varit att utföra samma uppgifter på exakt samma vis ett näst intill oändligt antal gånger. De små och medelstora företagen tillverkar sällan något i långa serier, här måste produktionsutrustningen istället vara flexibel och möjlig att ställa om snabbt. Och robotarna blir nu allt snabbare, lättare, mindre och allt mer flexibla.
Kraftstyrning
Marie Jonsson har bland annat studerat vilket nytta företag inom gjutgodsindustrin, där robotar inte är så vanliga, kan ha av robotar med kraftstyrning (Force Control). Tekniken har utvecklats av ABB i samarbete med robotforskare i Lund, som Marie Jonsson också samarbetar med. Kraftstyrningen innebär att robotarna försetts med kraftsensorer som känner av vilka krafter som påverkar robotarmen.
Man kan också enkelt visa roboten hur den ska röra sig genom att lägga handen på robotarmen och föra den fram och tillbaka. Roboten minns rörelsen och kan upprepa den så många gånger som krävs. Tekniken finns kommersiellt tillgänglig, men används inte i så stor utsträckning i industrin, framför allt inte i de små och medelstora företagen.
I en av avhandlingens artiklar har hon studerat två fall där robotar, försedda med kraftstyrning, dels ska montera strukturer i kolfiber och dels rensa hårt gjutgods.
– Vi har fått fram goda resultat, säger hon men konstaterar också att tröskeln för att den här typen av företag ska våga robotisera ännu så länge är ganska hög.
Flexibla fixturer
En annan del av hennes avhandling handlar om flexibla fixturer, det vill säga det som håller fast en detalj som ska bearbetas. Är det stora serier kan en fast fixtur vara det bästa.
– Förses fixturen med intelligens och kan anpassa sig liknar den mer en robot. Men ställer man om produktionen ofta är det troligtvis en robot som är det mest effektiva, konstaterar hon.
Hon tar också död på myten att robotisering och automation inte kan kombineras med lean production.
– En liten bonus-artikel.
Forskar vidare om kompositer
Marie Jonsson, som har sin civilingenjörsutbildning från Luleå tekniska universitet, fortsätter nu att forska. Hon finns kvar i Linköping, men numera som teknisk expert på Compraser, en förening med såväl flera stora organisationer som företag som intressenter.
– Vi är inriktade på effektivitet och kvalitet i tillverkningen av kompositer. Det är ju ett material vars egenskaper byggs samtidigt som man tillverkar själva produkten. Vi är tre personer här just nu och det är roligt att få bygga upp den här verksamheten från grunden, säger hon.
On Manufacturing Technology as an Enabler of Flexibility: Affordable Reconfigurable Tooling and Force- Controlled Robotics, Marie Jonsson, Avdelningen för industriell produktion, IEI, Linköpings universitet 2013.
