Utredningens uppdrag
Varje år utsätts 100-200 barn i Sverige för skadliga utlandsvistelser. Störst risk att utsättas har de 10 000-tals barn som lever i hedersmiljöer, men även fall utan samband med hedersmiljöer förekommer. Tidigare lagstiftning om utreseförbud har tagit fasta på utreseförbud som utfärdas när det finns en påtaglig risk att en person under 18 år förs utomlands för att ingå äktenskap eller för att könsstympas.
Huvuduppgiften för utredningen om ett utvidgat utreseförbud har varit att utreda om det finns skäl att utvidga tillämpningsområdet för utreseförbudet för barn. Före detta lagman Lars Sjöström har lett utredningen 2021-2022 och arbetat tillsammans med hovrättsassessor Daniel Fedeli.
Utöver att utreda behovet av ett utvidgat utreseförbud har utredningen:
- tagit ställning till hur ett utvidgat tillämpningsområde borde se ut.
- tagit ställning till hur ett utreseförbud kan upprätthållas på ett effektivt sätt
- utrett om straffansvaret för egenmäktighet med barn borde utvidgas till att omfatta fall där beslut om omedelbart omhändertagande eller vård enligt LVU har meddelats men inte verkställts.
Utredningen presenterade sitt förslag i Ds 2022:9 "Ett utvidgat utreseförbud för barn".
Anledningar till att barn far illa utomlands
Det finns många anledningar bakom skadliga utlandsvistelser. Utöver barnäktenskap och könsstympning, som redan täcks in av befintligt utreseförbud fann utredningen exempelvis:
- skadliga uppfostringsresor - med syfte att återta kontrollen över ett barn
- resor för oskuldskontroller, hymnenoperationer och liknande
- resor för att undanhålla barnet från sociala myndigheter
- vårdnadstvister, där en förälder tar med sig barnet utomlands
- resor med koppling till terroristorganisationer eller krigsområden.
Utredningen fann också att skälet för en skadlig utlandsresa kan ändras, så som att en uppfostringsresa slutar med att ett barn gifts bort.
Verktyget utreseförbud ger ett bra skydd mot skadliga utlandsvistelser
Svenska myndigheter har begränsade möjligheter att agera i andra länder om ett barn redan har förts utomlands. Det gäller särskilt när ett barn är i ett land som inte omfattas av det internationella rättsliga samarbetet på området. Ytterligare en svårighet kan vara att barnet har medborgarskap i ett land som inte tar hänsyn till dubbla medborgarskap. Därför är det viktigt att svensk lag ger möjlighet att ingripa medan barnet fortfarande befinner i Sverige.
Utredningen ansåg att det befintliga utreseförbudet har fallit förhållandevis väl ut. Utredarna fann att fram till 2022 hade 35 barn, samtliga flickor, fått utreseförbud meddelat av domstol. Nästan alla fall avsåg barnäktenskap. I de flesta fall hade de här barnen redan varit föremål för insatser från sociala myndigheter. Både stora och små kommuner över hela landet hade ansökt om beslut till domstol om tillfälliga utreseförbud. Utredningens slutsats blev att lagstiftningen hade använts och gett skydd åt ett flertal barn, samtidigt som det stod klart att fler barn borde ha fått skydd under samma tidsperiod.
Överväganden
I direktivet ingick att fundera över att lägga till fler brott som barn kan utsättas för utomlands, till exempel våldsbrott eller sexualbrott. Utredningen kom fram till att en sådan lista skulle bli för lång. Även alternativet att lista brott av en viss allvarsgrad (till exempel straffskala eller ett straffvärde) släpptes. Utredarna menade att en sådan skulle kräva kunskaper som socialtjänsten i dag saknar, alternativt att en annan myndighet skulle behöva göra prövningen.
I stället fann utredningen stöd för att koppla kriterierna för LVU till utreseförbud. Många av de barn som fått utreseförbud var föremål för LVU och utredningen fann att LVU-beslut hade tagits för att förhindra skadliga utlandsvistelser. Skälen för utreseförbud enligt gällande rätt, alltså att hindra barnäktenskap och könsstympning utomlands, kunde alltså utgöra skäl för LVU-vård.
Utreseförbud är därtill en mindre ingripande åtgärd än vård enligt LVU. Det går inte att utesluta att det kan finnas fall där det enda skälet för LVU-vård är att ett barn riskera fara illa utomlands. I en sådan situation kan ett mindre ingripande utreseförbud vara att föredra, förutsatt att kriterierna för LVU-vård och utreseförbud är desamma.
Utredningen framhöll även att LVU-lagstiftningen har funnits i över 100 år. Det innebär att det finns en utvecklad lag och praxis som kan bidra till att skyddsvärda fall inte faller utanför tillämpningsområdet för utreseförbud. Utredarna såg ytterligare en poäng med att ha en generell regel som medger en samlad bedömning av huruvida det finns en påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling. Med en generell reglering får man också en reglering som står sig över tid och socialtjänsten får ytterligare ett verktyg till sin verktygslåda.
