Lagändringen för ett utvidgat utreseförbud innebär att beslut om utreseförbud kan fattas om det finns påtaglig risk för att ett barn förs utomlands och barnets hälsa eller utveckling skadas under vistelsen på grund av omständigheter som kan leda till vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.
Varje år utsätts 100-200 barn i Sverige för skadliga utlandsvistelser. Störst risk att utsättas har de 10 000-tals barn som lever i hedersmiljöer, men även fall utan samband med hedersmiljöer förekommer. Tidigare lagstiftning om utreseförbud har tagit fasta på utreseförbud som utfärdas när det finns en påtaglig risk att en person under 18 år förs utomlands för att ingå äktenskap eller för att könsstympas.
Regeringen uppdrar åt Socialstyrelsen att ta fram och sprida kunskap om det nya regelverket om ett utvidgat utreseförbud för barn. Kunskapsmaterialet ska främst riktas till socialtjänst, hälso- och sjukvård, skola och polis samt annan anmälningsskyldig personal.
Till tema om utreseförbud på Kunskapsguiden
Temat omfattar bland annat ett flödesschema, bild med exempel på resor samt ett reflektionsmaterial med tillhörande fallbeskrivningar.
Ladda ned meddelandeblad från Socialstyrelsen
Meddelandeblad Nr 5/2024: "Ett utvidgat utreseförbud för barn" (PDF)
Ett utreseförbud ska meddelas för den som är under 18 år, om det finns en påtaglig risk för att
1. han eller hon förs utomlands eller lämnar Sverige, och
2. hans eller hennes hälsa eller utveckling skadas under utlandsvistelsen på grund av
– fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i boendemiljön, eller
– eget missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.
Ett utreseförbud ska också meddelas om det finns en påtaglig risk för att den unge förs utomlands eller lämnar Sverige i syfte att ingå äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse.
Lagändringen trädde i kraft den 1 juni 2024.
Kriminalisering av att föra bort eller undanhålla ett barn under 15 år, om gärningen är ägnad att hindra att vård enligt LVU påbörjas.
Förslaget innebär att straffansvaret för egenmäktighet med barn utvidgas. Det ska även vara straffbart att föra bort eller undanhålla ett barn under 15 år om syftet är att hindra att vård enligt LVU inleds.
Sedan tidigare är det straffbart att obehörigen skilja ett barn från någon som vårdar det enligt LVU. Men rättspraxis innebär att vården måste ha påbörjats för att bestämmelsen ska gälla. En vårdnadshavare behåller därför sitt ansvar och sin rätt att bestämma var barnet ska befinna sig fram till att vården startar. Den nya bestämmelsen tar i stället sikte på att föra bort eller undanhålla barnet. Utredningen föreslog krav på avsikt att hindra vården, vilket regeringen bedömde skulle bli svårt att bevisa. Beslutet innebär att det räcker att gärningen är ägnad att hindra att vården kommer till stånd.
Lagändringen trädde i kraft den 1 juni 2024.
Lars Sjöström, särskild utredare och f.d. lagman, föreläser om utredningen och den lagstiftning som träder i kraft den 1 juni 2024.
Webbinariet är textat och inspelningen är cirka 40 minuter lång.
Utredningens huvuduppgift var att pröva om utreseförbudet för barn bör utvidgas.
Därutöver skulle utredningen även:
Före detta lagman Lars Sjöström ledde utredningen 2021-2022 och arbetade tillsammans med hovrättsassessor Daniel Fedeli.
Utredningens förslag finns i Ds 2022:9 "Ett utvidgat utreseförbud för barn".
Det finns många anledningar bakom skadliga utlandsvistelser. Utöver barnäktenskap och könsstympning, som redan täcks in av befintligt utreseförbud fann utredningen exempelvis:
Utredningen fann också att skälet för en skadlig utlandsresa kan ändras, så som att en uppfostringsresa slutar med att ett barn gifts bort.
Svenska myndigheter har begränsade möjligheter att agera om ett barn redan har förts utomlands. Det gäller särskilt om barnet befinner sig i ett land som inte omfattas av internationellt rättsligt samarbete, eller i ett land som inte erkänner dubbla medborgarskap. Därför behöver det finnas möjlighet att ingripa medan barnet fortfarande är i Sverige.
Utredningen bedömde att det nuvarande utreseförbudet i stort fungerar väl. Fram till 2022 hade 35 barn fått utreseförbud beslutat av domstol, samtliga flickor. De flesta fallen gällde barnäktenskap, och i många fall hade barnen redan haft kontakt med socialtjänsten. Både stora och små kommuner i hela landet hade ansökt om tillfälliga utreseförbud. Utredningen drog slutsatsen att lagen används och har skyddat flera barn, men också att fler barn sannolikt hade behövt skydd under samma period.
I direktivet ingick att överväga om fler brott som barn kan utsättas för utomlands skulle omfattas, till exempel vålds- eller sexualbrott. Utredningen bedömde att en sådan uppräkning skulle bli för omfattande. Även alternativet att avgränsa brott utifrån allvarlighetsgrad, till exempel straffskala, avfärdades eftersom det skulle kräva kunskap som socialtjänsten i dag saknar, eller att en annan myndighet behöver göra prövningen.
I stället föreslog utredningen att koppla kriterierna i LVU till utreseförbud. Många barn som fått utreseförbud var redan aktuella för LVU, och beslut om LVU hade i flera fall fattats för att förhindra skadliga utlandsvistelser. Skäl som i dag kan ligga till grund för utreseförbud, som risk för barnäktenskap eller könsstympning utomlands, kan alltså också motivera LVU-vård.
Utreseförbud är en mindre ingripande åtgärd än LVU‑vård. I vissa fall kan risken för att barnet far illa utomlands vara det enda skälet till LVU. Då kan ett utreseförbud vara ett mer proportionerligt alternativ, om kriterierna är desamma.
Utredningen framhöll också att LVU-lagstiftningen är väl etablerad, med utvecklad praxis. Det minskar risken att skyddsvärda fall faller utanför tillämpningen. En generell reglering gör det möjligt att göra en samlad bedömning av risken för barnets hälsa och utveckling, och ger socialtjänsten ett flexibelt verktyg över tid.
