För att kunna ställa nya frågor om människor, natur, kultur och miljö, utgår området så väl ifrån traditionella discipliner inom humaniora, så som historia och filosofi, litteraturvetenskap och konsthistoria, som ifrån tvärvetenskaper så som genusvetenskap och feministisk teori, studier av teknik och vetenskap, samtidskulturforskning, djur-människa-studier, och ekokritik. Området utgår också ifrån nya former av humaniora, så som miljö- och mer-än-mänsklig humaniora, digital humaniora liksom havshumaniora. Med stark förankring i robusta metodologier och situerat vetande utvecklas inom området postdisciplinära praktiker för feministisk posthumaniora.
Inom genusvetenskap och genusforskning har begreppet genus som analytiskt redskap länge fungerat som en drivkraft för att upptäcka och debattera nya förståelser av förkroppsligande, biologi och miljön, även hos andra arter än människan. Historiskt sett har exempelvis biologiska och kulturella insikter rörande gränsdragningen mellan Kön och Genus - en mer specifik version av gränsdragningen mellan Natur och Kultur - varit synnerligen produktiv. Det har lett till områden som feministiska studier av teknik, medicin och vetenskap, kontinental filosofi om könsskillnad och förkroppsligande, ekofeministisk och biofeministisk filosofi och ekologisk/ miljö-humaniora, genusmedicin, feministisk kulturvetenskap, nymaterialism, och mycket mer
Genus i en postnaturlig värld
Åtskillnaden mellan kön och genus kan alltså idag, precis som den mellan natur och kultur, inte upprätthållas av forskningen som en vetenskaplig vattendelare i en värld som på ett grundläggande plan är väldigt blandad, för att inte säga postnaturlig (Åsberg 2017). Debatten om "antropocen", den jordens tidsepok som präglas av mänsklig påverkan, illustrerar detta. Många olika exempel, från syntetisk biologi och klimatförändringar till nya reproduktionstekniker och att vi nu lever närmast på en planet med kossor snarare än biologisk mångfald, illustrerar dessa blandningar av det vi tidigare såg som natur eller kultur, kön eller genus, och så vidare i moderniteten.
I en postnaturlig värld kan natur inte separeras från mänsklig kultur, kön från genus, kropp från teknologi, djur från människa, material från mening, fakta från berättelse. Däremot kan vi, genom situerad kunskap, skilja rätt från fel i specifika situationer, och utveckla en hållbar etik och feministisk forskningsram för samarbete och samlevnad. I praktiken har detta testats sedan 2008 av den okonventionella forskningsgruppen The Posthumanities Hub som tagit vetenskap och kreativitet till humaniora, och mer-än-mänsklig humaniora till folket, och därigenom bidragit till forskningen om Genus, natur och kultur vid Linköpings universitet.
The Posthumanities Hub:
Posthumanities Hub, eller "Hubben", är en mycket tvärvetenskaplig forskargrupp (grundad och ledd av professor Cecilia Åsberg, och sedan 2018 i samarbete med Dr Marietta Radomska som biträdande forskningsledare). Det är också en livlig universitetsplattform som överbryggar flera svenska lärosäten (KTH och SU) och ett svensk-internationellt sammanhang för mer-än-mänskliga konstnärliga och vetenskapliga nätverk i världen. Hubben är värd för flera former av posthumaniora och för internationellt ledande feministiskt forskning inom miljöhumaniora. Hubben är en hamn för forskningsprojekt och vetenskapskommunikativa aktiviteter, som medborgarhumaniora, doktorand- och forskarkurser samt postdoktoralt mentorskap, för publika evenemang, nätverk, gästforskare, gästande konstnärer och såklart seminarier. Som en mötesplats mellan konstnärliga och vetenskapliga praktiker, tar Hubben det icke-mänskliga (natur, teknik, djur) till humanioran, och transformativ humaniora till samhället.
Med syfte att tackla samhällets utmaningar
Forskning inom området Genus, natur, kultur (ett området grundat och sedan 2015 lett av Cecilia Åsberg), och vid Posthumanities Hub, syftar till att ta sig an angelägna samhälleliga utmaningar – så som biologiska och teknologiska framsteg, klimatförändringar och nedbrytning av miljön, den hotade biologiska mångfalden såväl som nya, syntetiska biologier (från transgena arter till CRSPR tekniker). Vi utvecklar metoder för ny humaniora, nyfiket, kreativt, kritiskt och alltid i samarbete med dem forskningen berör mest.
Med ett stort event, en "Darwin Day" vid tema Genus som samlade biologer, vetenskapshistoriker och genusvetare, bildades The Posthumanities Hub som en forskargrupp 2008 ledd av Cecilia Åsberg vid LiU, så som en del i universitetets satsning på framtida forskningsledare. Hubben specialiserar sig på (alltför) mänskliga och mer-än-mänskliga sammanhanget, förr, nu och i framtiden. Och den har fortsatt frodas och sprida sina frön till samarbeten vid svenska universitet, och internationell forskning, tack vare medel från Linköpings universitet , Kungliga Tekniska Högskolan, och Europeiska, Nordamerikanska, nordiska och svenska forskningsfinansiärer (så som ERC, SSCHRC, VR, RJ, FORMAS, MISTRA, NOP-HS).
