För att kunna ställa nya frågor om människor, natur, kultur och miljö, utgår området så väl ifrån traditionella discipliner som historia och filosofi, litteraturvetenskap och konsthistoria, som ifrån tvärvetenskaper så som genusvetenskap, miljöhumaniora och feministiska studier av teknik och vetenskap, samtidskulturforskning, djur-människa-studier och konstnärlig forskning. Området bidrar främst till nya former av tvärvetenskaplig humaniora för svåra och ”gränslösa” problem, som miljö- och rättvisefrågor i världen, samlevnad med haven, teknik och etik i samhället eller relationer mellan människor och andra arter. Förankrat i robusta metodologier och situerat vetande utvecklas konster och vetenskaper med samlingsnamnet feministisk posthumaniora.
Inom genusvetenskap och genusforskning har begreppet genus som analytiskt redskap länge fungerat som en drivkraft för att upptäcka och skapa nya förståelser av hur vi är förkroppsligade, mellan biologi, miljö, teknik, kultur och samhälle. Inom forskningen har både biologiska och kulturella insikter rörande gränsdragningen mellan Kön och Genus - en mer specifik version av gränsdragningen mellan Natur och Kultur - varit produktiv de senaste decennierna. Det har lett till nya kunskapsområden som feministisk nymaterialism, genusmedicin, bio-feministisk filosofi och konstaktivism, kulturella studier av teknik, medicin och vetenskap (STS), till havshumaniora, queer ekofeminism och miljöhumaniora - och mycket mer. Trassliga problem kräver både breda och specifika kompetenser.
Genus i en postnaturlig värld
Åtskillnaden mellan kön och genus kan alltså idag, precis som den mellan natur och kultur, inte upprätthållas av forskningen som en vetenskaplig vattendelare i en värld som på ett grundläggande plan är väldigt blandad, för att inte säga postnaturlig (Åsberg 2017). Debatten om "antropocen", den jordens tidsepok som präglas av mänsklig påverkan, illustrerar detta. Många olika exempel, från syntetisk biologi och klimatförändringar till nya reproduktionstekniker och att vi nu lever närmast på en planet med kossor och betong snarare än biologisk mångfald, illustrerar dessa både livsfarliga och livsviktiga blandningar. Inget är längre enkelt att skilja i antingen natur eller kultur, kön eller (socialt) genus, kropp eller teknik. För detta tillstånd behövs både spetsiga förmågor och breda natur-kulturvetenskaper för att stöta, blöta och möta samtidens intrasslade problem. Filosofiska begrepp måste förändras med tiden och kunskaper från alla håll – även utanför akademin – sammankallas.
Ska vi överleva som art i vårt polariserade, hög-energi-, överkonsumtions-, och super-instrumentaliserade samhälle så måste vi snabbt anpassa oss i både tanke och handling.
I praktiken har detta utvecklats och testats redan i liten skala. Sedan 2008 har den ovanliga forskningsgruppen The Posthumanities Hub tagit natur- och teknikvetenskap och kreativitet till humaniora, men även mer-än-mänsklig humaniora till folket, och därigenom bidragit till forskningen om Genus, natur och kultur vid Linköpings universitet.
The Posthumanities Hub:
Posthumanities Hub, eller "Hubben", är en väldigt tvärvetenskaplig forskargrupp (grundad 2008 och ledd av Cecilia Åsberg, professor i Genus, natur, kultur). Det är också en livlig universitetsplattform som överbryggar flera svenska lärosäten, ämnesområden och internationellt nätverk. Vi verkar för en både humanare och mer-än-mänskliga humaniora med hjälpar av situerade konster och gränsöverskridande vetenskaper.
Hubben är värd för flera former av posthumaniora och känd för internationellt ledande forskning inom nymaterialistisk teori och praktik, medborgarkonst och miljöhumaniora. Hubben är en hamn för olika projekt och vetenskapskommunikativa aktiviteter, för webinarer och lokala workshops, mentorskap, nätverk, gästforskare och publika evenemang. Cecilia Åsberg har över året handlett 17 doktorander och lika många postdoktorala forskarkarriärer, hyst forskarskolor, internationella gästforskare och en rad olika samverkansprojekt (inom konst- och kulturindustrierna) vid Hubben.
Syftet är att skapa tvärvetenskaplig kompetens och en mötesplats för kreativa och vetenskapliga praktiker som kan hantera det mer eller mindre än humana med humaniora (som natur och kropp, teknik och djur) och samtidigt göra bruk av dessa ofta transformativa insikter i samhällelig samverkan.
Med syfte att tackla samhällets utmaningar
Forskning inom området Genus, natur, kultur och vid Posthumanities Hub både vill och kan ta sig an angelägna samhälleliga utmaningar – så som biologiska och teknologiska framsteg, klimatförändringar och nedbrytning av miljön, den hotade biologiska mångfalden såväl som nya, syntetiska biologier (från transgena arter till CRSPR tekniker). Vi har utvecklat metoder för ny humaniora, nyfiket, kreativt, kritiskt och alltid i samarbete med dem som forskningen berör mest.
Med ett stort event, en "Darwin Day" vid Tema Genus, som samlade biologer, vetenskapshistoriker och genusvetare, bildades the Posthumanities Hub som en forskargrupp 2008. Satsningen på Cecilia Åsberg och Hubben vid LiU var en del i universitetets satsning på framtida forskningsledare. Posthumanities Hub har fortsatt att bygga ledande kapacitet genom forskarutbildning och gränsöverskridande kunskapsutbyten. Vi har fortsatt skapa både oväntade forskningsledare och ledande forskning sedan dess.
The Posthumanities Hub specialiserar sig på (alltför) mänskliga och mer-än-mänskliga sammanhanget, förr, nu och i framtiden. Forskningen har frodats och spridit frön (Seed Box, det svenska forskningsprogrammet i miljöhumaniora är ett exempel) till en rad olika samarbeten vid svenska universitet, och internationell forskning, tack vare medel från Linköpings universitet , Kungliga Tekniska Högskolan, och Europeiska, Nordamerikanska, nordiska och svenska forskningsfinansiärer (så som ERC, SSCHRC, VR, RJ, FORMAS, MISTRA, NOP-HS).
