Klorets vägar spåras i miljön

Klorets vägar

Radioaktivt klor utgör en del av avfallet från kärnkraftverk. Det är lättrörligt i naturen, tas upp lätt av organismer och har en mycket lång halveringstid, 300 000 år. För riskbedömningar inför beslut exempelvis om var kärnavfall ska lagras behövs mer kunskap om hur klor uppför sig i naturen. Forskarna har visat att vegetationen är helt avgörande för var kloret hamnar. I områden med gran bildas och ansamlas mer organiskt klor än i områden med exempelvis ek, något som kan få stora konsekvenser för landskapsplanering i anslutning till förvar av kärnavfall.

Radioaktivt klor är en avfallsprodukt vid kärnkraftsproduktion och har mer och mer uppmärksammats som farligt för människan. Det tas upp av människokroppen och anses näst jod som den farligaste radioaktiva restprodukten om man tar hänsyn till både radioaktivitet och sannolikhet för exponering över tid.

Tidigare forskning vid dåvarande Tema Vatten (numera tema Miljöförändring), Linköpings universitet, har visat att klorid, klorets saltform, kan omvandlas till organiskt klor. Tidigare har man ansett att merparten var klorid som löste sig i vatten och snabbt spolades ut i haven. När forskare vid Tema Vatten visade att klor kan bindas in i organiskt material uppmärksammades detta av ANDRA, den franska kärnavfallsmyndigheten, som vill veta hur radioaktivt klor sprids, omvandlas, och lagras i naturen. De behöver denna kunskap för att kunna göra sina riskmodeller, som omfattar alla radioaktiva isotoper, exempelvis när de planerar var kärnavfallet ska lagras. EDF, det franska företag som äger kärnkraftverken, är också med i projektet samt finansierar det.

I projektet studeras hur organiskt material i jorden kloreras respektive dekloreras och vilka konsekvenser det får för radioaktivt klor. Projektet startade 2012 och ska svara på frågor om hur kloret omvandlas och transporteras under olika miljöförhållanden.

Projektets första resultat tyder på att kloret binds in i organiskt material och fastnar i mark i större omfattning än vi tidigare trott. Dessutom tycks vegetationen vara avgörande för hur mycket organiskt klor som bildas. Till exempel ansamlas mycket mer organiskt klor i områden med gran än i områden med ek. Det innebär att man med hjälp av vegetation kan påverka hur mycket klor som lagras i marker. Genom att plantera olika sorters träd kan klorlagret i marken påverkas.

Projektets namn: Hur beter sig radioaktivt klor i mark?
Finansiär: EDF, Électricité de France S. A.

KontaktpersonVisa/dölj innehåll

NyheterVisa/dölj innehåll