De vaccinalternativ som används i dagens samhälle har i princip funnits beskrivna sedan 1940-talet, och har främst visat sig vara väldigt effektiva inom barnvaccinationsprogrammen. Trots detta så finns det en stor mängd, både gamla och nya, infektionssjukdomar som saknar effektiva vacciner. Därför vill vi med vår forskning bidra till att utforma nya lovande vaccinkandidater (exempelvis DNA-plasmider, virus vektorer, rekombinant protein) mot utmanande infektioner som humant immunbristvirus typ1 (HIV-1) och influensa A/B virus.
Det är dock inte bara nya vaccin-produkter som kommer att behövas utan även nya alternativa vaccin-administrationsvägar (istället för injektion med spruta och kanyl) kommer att behöva studeras. Detta eftersom majoriteten av våra infektioner sker exempelvis via slemhinnorna i våra luftvägar, och våra traditionella vacciner i huvudsak inte stimulerar immunsvaret i våra slemhinnor.
Vår forskning stödjer därför att man utvecklar vacciner som klarar att stimulera immunsvaret i slemhinnorna så att immuniteten som utvecklas finns utvecklad både där och i systemiska lymfoida organ. Vissa av våra vaccinprodukter är i sig själva ibland alltför svaga immunogener/vacciner för att själva kunna uppväcka immunsvaret. I dessa fall kan man behöva förstärka immunreaktiviteten och då kan det vara fördelaktigt att kombinera vaccin-mikroorganismerna med adjuvanter för att förstärka och stimulera immuniteten.
Vårt arbete har som mål att undersöka hur vi ska kunna vaccinera så att det utvecklas neutraliserande antikroppar, lång-livade minnes B- och T-celler i slemhinnevävnad och i övrig lymfoid vävnad mot patogena mikroorganismer.
