För närvarande leder jag två externt finansierade forskningsprojekt.
Det första, som finansieras av Vetenskapsrådet, undersöker kommersiella matställen i Weimarrepublikens Berlin (1919–1933) som demokratisk infrastruktur. Projektet utgår från att sådana vardagliga mötesplatser spelade en viktig roll för demokratin genom att människor med olika politiska åsikter och social bakgrund kunde vistas sida vid sida och ibland även mötas i samtal, trots stark politisk polarisering och djupa samhällskonflikter.
Det andra projektet, som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond, handlar om hur judiska aktivister i det tyskspråkiga Europa lyfte fram judiska uppfinnares prestationer för att bemöta antisemitiska föreställningar. Projektet undersöker också hur denna strategi kan bidra till att förklara varför teknik fick en så framträdande plats i vissa inflytelserika former av sionistiskt tänkande före 1945.
Min bok Big Business and the Crisis of German Democracy: Liberalism and the Grand Hotels of Berlin, 1875–1933 (Cambridge University Press, 2024) analyserar Berlins lyxhotell som arenor för politisk konflikt. Boken visar hur svårigheterna att driva sådana verksamheter under ekonomiska och sociala kriser gradvis urholkade hotellägarnas tro på den demokratiska liberalismen. Till slut övergav de dessa principer och lät Hitler använda Hotel Kaiserhof som sitt högkvarter i Berlin 1932. På så sätt ger boken ett mikrohistoriskt perspektiv på större historiska frågor: Varför, när och hur blir auktoritära lösningar attraktiva?
Min forskning har belönats med Fritz Stern Dissertation Prize från German Historical Institute (2018) för avhandlingen Hotel Berlin: The Politics of Commercial Hospitality in the German Metropolis, 1875–1945. Boken Big Business and the Crisis of German Democracy var också utvald till kortlistan för bokpriset vid Waterloo Centre for German Studies.
