I många västerländska samhällen har begreppet natur kommit att bli ett av vår tids mest använda nyckelord, som representerar allt som inte är en produkt av mänsklig aktivitet – den icke-mänskliga världen. Vad som ofta glöms bort är naturens sociala dimensioner, nämligen hur våra sätt att se och representera naturen faktiskt är vad som konstruerar den men också vår förståelse för den. Med andra ord säger allt det vi anser oss veta om naturen precis lika mycket om oss själva som den värld vi kallar natur.
En typ av institution som bygger på idén om att skydda naturen och visa upp den för besökare är nationalparker. I min avhandling fokuserade jag på sätt att se den icke-mänskliga världen som möjliggörs av den svenska nationalparksturismen och dess visuella kultur. För att analysera detta analyserade jag historiskt och nutida material av visuell karaktär producerade inom olika delar av nationalparksturismen: installationer i parkerna, statliga styrdokument, turisminformationsmaterial, material producerat av turistorganisationer, men också turisters Instagram. Genom att fokusera på representationer av den icke-mänskliga världen redde jag ut och problematiserade våra sätt att se, men även de implikationer som dessa kan resultera i.
I dag finns det 30 nationalparker som spänner från norr till söder. Många av dessa fungerar som populära besöksmål för naturturister. Foto Emelie Fälton
Via mina analyser identifierade jag fyra sätt att se, vilka tillsammans framställer den icke-mänskliga världen som en sublim vildmark av nationalistisk karaktär som också fungerar som en nöjes- och utbildningsarena för miljömedvetna turister. Även om dessa sätt att se framställs som samstämmiga vilar de på en spänning mellan de två motstridiga intressena att skydda och använda naturen, vilka förenas genom ett tredje intresse som handlar om att lära känna den. Genom detta blir sätten att se ambivalenta, eftersom de framställer den icke-mänskliga världen som en formskiftande natur som intar olika och motstridiga former.
En stor del av mitt analytiska arbete har skett i nationalparkerna, där jag analyserat nyligen installerade pedagogiska installationer. Här i Tivedens nationalpark. Foto Emelie Fälton
Något annat som jag intresserar mig för mycket är metodutveckling, där jag framförallt utforskar nya sätt att arbeta med metoder inspirerade av visuell kultur och diskursanalys. Här intresserar jag mig för hur det visuella är en del av det sociala och vice versa men också hur ett diskursanalytiskt perspektiv inte bara kan synliggöra normer och representationer men också maktrelationer, sanningsregimer och kunskapsanspråk.
Här provar jag och min handledare Johan Hedrén sätt att analysera stora bildmaterial i Norrköpings Beslutsarena. Foto: Emelie Fälton
