Skratt och uppspelthet i unga barns sociala världar

Jag forskar om svenska barns vardagsliv i relation till moral och känslosocialisation. Mitt forskningsintresse rör förskolan och hur skratt och uppspelthet används som ett kommunikativt medel i socialiserande praktiker i förskola och kamratgrupper.  

Jag är en del av projektet ’Att kommunicera känslor, att förkroppsliga moral’- Ett sociokulturellt perspektiv på barns moral- och känslosocialisation i familjer och i förskolor. Min del av projektet berör förskolan och hur barn använder sig av uppspelthet (eng. excitement) och skratt som kommunikativt medel för att engagera sin omgivning. Genom att undersöka hur lärare och barn responderar på kommunikativa praktiker kan vi förstå hur dessa praktiker kan användas som en socialiserande handling. I min avhandling berör jag hur prat, blickar, gester och kroppshållning koordineras i situationer där skratt och uppspelthet förekommer, samt vilken relation moraliska och känslosocialiserande handlingar har i vardagspraktiker i den svenska förskolan.

Studien inbegriper en videoetnografi i förskolan i åldrarna tre till fem år. Jag använder mig av interaktionsanalys med fokus på multimodal och dialogisk analys samt CA (conversation analysis) för att undersöka hur kroppsliga praktiker används i socialisering av känslomässiga beteenden. Studien tar avstamp i sociokulturella teorier och socialkonstruktivism där koordination av språkliga och kroppsliga praktiker (så som gester, blickar, tonläge och beröring) verkar som socialiserande av känslomässiga och moraliska handlingar inom ramen för förskolan.

Forskargrupp
Visa/dölj innehåll

Om tema Barn
Visa/dölj innehåll