Identifiering av biomarkörer med betydelse för behandlingssvar och klinisk prognos i huvud-och-halscancer

Cancer i huvud och halsområdet (SCHH) är den sjätte vanligaste cancerformen i världen med ca 1300 nya fall per år i Sverige.

Majoriteten av alla huvud-halscancrar är skivepitelcancer och har sitt ursprung i slemhinnan i munhålan, svalget, strupen och näsan.

Framstegen inom kirurgisk och onkologisk behandling har förbättrat livskvalitén men den totala överlevnaden har inte ökat nämnvärt. En kombination av strålbehandling/kirurgi eller strålbehandling/cytostatika är i dag de vanligaste behandlingarna av lokalt avancerad SCHH. SCHH anses vara en av de mest heterogena tumörtyperna och genetiska förändringar tros till stor del ligga bakom utveckling och progression av SCHH.

Många enskilda genetiska förändringar har identifierats men deras inverkan på behandlingssvar och överlevnad är inte klarlagda. Dessa förändringar påverkar ett stort antal cellulära processer som är kända för att vara inblandade i cancerbehandling, såsom celltillväxt, cellcykeln/apoptos, celladhesion, mobilitet, invasion, angiogenes och inflammation.

Skivepitelcancer i huvud-halsområdet (SCHH) är ofta svåra att behandla och 5-årsöverlevnaden är endast ca 60 %. Det finns därför ett stort behov av nya prediktiva biomarkörer och nya mål för behandling.

I kliniken används i dag inga biomarkörer utan behandlingen bestäms utifrån TNM och tumörlokalisation och därför sker både under och överbehandling.

I detta projekt används för att utvärdera behandlingssvar och för att karakterisera tumörcellernas egenskaper (1) tumör biopsier från patienter, (2) SCHH cellinjer som vi har etablerat från tumörbiopsier och (3) musxenograft från etablerade cellinjer.

Basen för forskningen är vår unika cellinjekollektion som har hög kvalité (väldefinierad och används i låga passagenummer= mer lik ursprungstumören) och där mycket data som behandlingskänslighet, mutationer, SNP förekomst (single nucleotide polymorphism) och patientdata har tagits fram. Verifieringar av in vitro resultat görs i xenografts eller i tumörbiopsier och mekanistiska verifieringar av immunhistokemiska resultat från tumörbiopsier i relevanta cellinjer.

Nya biomarkörer skulle leda till att nya terapier kan utvecklas och att fler individuella behandlingsstrategier kan införas på kliniken.


Jag är biträdande programansvarig på BMA-utbildningen, basgruppshandledare på läkarlinjen samt föreläser på medicinsk biologi.

Publikationer
Visa/dölj innehåll

Publikationer i DiVA

2019

Forskning
Visa/dölj innehåll

Organisation
Visa/dölj innehåll