Med utgångspunkt i den tyska organisationen Der Freie Deutsche Kulturbund in Schweden (1944–1946) önskar forskningsprojektet spåra det internationella nätverk av kulturförbund som under andra världskriget kom att konstituera ett brett kulturellt och antifascistiskt ramverk för tyskar i exil. Dessa kulturförbunds självpåtagna uppgift var att koncipiera, vårda och mobilisera ett kulturarv gentemot nationalsocialismens missbruk av detsamma, för att på så sätt hålla levande idén om, samt kulturellt förbereda uppbyggandet av, ett radikaldemokratiskt samhälle efter kriget.
Forskningsprojektet önskar att lokalisera förbundens verksamheter i en historisk skärningspunkt mellan mellankrigstidens modernistiska experiment och estetiska debatter gällande kultarvets roll inom den avantgardistiska konsten och socialismens utopier, och annihileringen av dessa projekts radikala löften i och med kalla krigets konsolidering av kapitalismen i väst och realsocialismen i öst. Genom en sådan historisering önskar forskningsprojektet ställa frågan om det är möjligt att betrakta dessa idag tämligen bortglömda kulturförbunds verksamheter som inte endast en förhistoria till efterkrigstidens politiska dödläge, utan också som en uppsättning kulturella organisationsformer och estetiska praktiker vars yttersta mål förblev något oförlöst.
