Anatomisk utvärdering av djup hjärnstimulering

Djup hjärnstimulering (DBS) är en metod som används för att minska symptomen för flertalet motoriska sjukdomar, t.ex. Parkinsons sjukdom.  

Genom att kirurgiskt implantera elektroder i de djupa hjärnstrukturerna och kontinuerligt ge svag elektrisk stimulering kan symptom som skakningar försvinna eller lindras till en nivå att dagliga uppgifter blir möjliga att genomföra. För att denna terapi ska vara så effektiv som möjligt är placeringen av elektroderna mycket viktig. Val av placering och nivå på stimulering beror på symptombilden för varje specifik patient, men det finns en stor spridning av effekten. För att förstå denna spridning använder vi olika metoder för anatomisk utvärdering, statistiska kartor och rekonstruktion av nervbanor (traktografi).

Statistiska kartor kan skapas utifrån en grupp av patienter med varierande klinisk effekt. Med hjälp av finita elementmetoden (FEM) kan det elektriska fältet runt patienternas elektroder simuleras. Kombinationen av elektrisk fältstyrka, anatomisk position och klinisk förbättring används för att skapa kartor och utröna vilka områden som står för bättre klinisk effekt och om det finns områden där effekten är sämre eller där man stöter på biverkningar.

Traktografi är en metod som använder diffusionsviktad magnetisk resonansavbildning (dMRI) för att rekonstruera nervbanor. Genom att kombinera FEM-simulering med rekonstruktion av specifika nervbanor är det möjligt att utvärdera vilken påverkan stimuleringen har på en specifik nervbana. När det finns evidens för att en nervbana är av vikt för kliniska effekten kan traktografi användas kliniskt för planering av målområde innan en operation. 

PublikationerVisa/dölj innehåll

2020

2019

ForskningVisa/dölj innehåll

OrganisationVisa/dölj innehåll

NyheterVisa/dölj innehåll