Industrilokalerna i Motala, några mil väster om Linköping, är mäktiga. Genom historien har vitvaror och spisar producerats på löpande band här. I dag kallas lokalerna för Site Zero – och är troligen världens största sorteringsanläggning av plast. Hela 40 ton plast, från Sverige, Norge och Finland, kommer hit. I timmen. Här sorteras förpackningarna efter plasttyp och packas i stora balar som skickas till certifierade återvinningsanläggningar ute i Europa.
Dyrt elda plast
Mattias Philipsson ler när han berättar om volymerna. När han klev in som vd på Svensk Plaståtervinning 2018 hade han fått uppdraget att bygga en anläggning som kunde sortera ut fyra olika sorters plast. Mattias ville dubbla kapaciteten – och dessutom kunna sortera tolv olika sorter ännu mer effektivt.
– Det håller inte att skicka plast som vi får in på förbränning, varken ur ett klimat- eller kostnadsperspektiv. Det blir bara dyrare och dyrare att elda upp plast. Efter lite funderande fick ägarna klart för sig att om vi både ska nå återvinningsmål och sänka kostnaden, ja då är det väldigt smart att skicka så mycket plast som möjligt till återvinning.
Site Zero stod klar 2023, men de nära 70 000 kvadratmeterna är inte fullbelagda.
– Jag älskar att det kommer in så mycket! Men folk källsorterar för dåligt.
Vi slänger för mycket plast i soporna?
– Ja, och då har det garanterat eldats upp på förbränningsanläggningar. Det förstör resursen för evigt, är totalt motsatt till det cirkulära och ger enbart väldigt lite energi tillbaka. Ur ett klimat- och resursperspektiv är det katastrofalt att elda upp plast!
Hur dåliga är vi?
– Väldigt dåliga, skulle jag säga. Det är svårt att mäta, men enligt våra beräkningar källsorteras 30 procent av plastprodukterna som sätts på marknaden. Resten går till förbränning, vilket motsvarar lika mycket utsläpp som hela inrikesflyget. Det här måste vi ändra på!
Helt öppna ögon
Genom karriären har Mattias Philipsson haft ledande roller inom både avfalls- och energisektorn. Men något förhållande till plast, det hade han inte.
– Jag kunde absolut ingenting. Det var något som bara fanns där, så jag gick in med helt öppna ögon. Det är väldigt kul och det finns så otroligt mycket att göra.
Du är en jäkel på att källsortera nu, eller?
– Det är som att sluta snusa, det är bara att bestämma sig. Jag var inte perfekt när jag började här, men nu vill jag påstå att jag källsorterar otroligt bra. Och det är inte ett dugg jobbigt!
Han tycker att materialet plast har ett oförtjänt dåligt rykte. När vi står vid en liten utställning inne på kontoret kommer ämnet på tal. Ögonen, munnen, ja hela kroppen, spelar intensivt när han motiverar varför.
– I nyhetsartiklar är det nästan alltid något negativt kring plast. Det handlar om nedskräpning av haven eller att det skulle vara farligt. När du lärt känna materialet lite bättre förstår du att egenskaperna är väldigt unika. Ta en gurka till exempel, har du plast runt håller den i fjorton dagar. Inte, ja då håller den kanske i två. Det är inget fel på materialet plast, felet är hur vi behandlat plast när det blivit ett avfall.
Att felhantering av plast inte är bra för miljön vet vi. Finns det inget bra material att ersätta plast med?
– Nej, inte rakt av. Då lovar jag att det funnits på marknaden. Vad vi ser är försök att banta plastproduktionen genom att uppfinna förpackningar som består av lite plast och andra material. Det är en mardröm ur ett återvinningsperspektiv, då kan vi inte separera. Sen är jag är den första att erkänna att det finns plastförpackningar som är för stora eller inte helt optimerade.
Vill skapa hela kedjan
Han har drivit igenom bygget av Site Zero. Men visionerna stannar inte där. Att bara sortera och sen skicka plasten till återvinnare nere i Europa är något han vill ändra på.
– Vi funderar mycket på att i framtiden ta nästa steg och bygga återvinningskapacitet. Här har vi både mark och lokaler. Det är en väldigt frestande tanke. Men ägarna måste orka, jag och mina medarbetare måste orka. Vi får ta ett steg i taget.
Han tystnar en kort stund.
– Tankarna stannar inte där. Om man i dag kan återvinna till små plastpellets, varför inte köra hela kedjan? Varför inte ha en fabrik och producera förpackningar här också? Du hör, det tar aldrig stopp!
Mattias Philipssons driv, engagemang och kunskap har inte gått obemärkt förbi. Sedan 2024 är han ordförande i Delegationen för cirkulär ekonomi. Det är regeringens rådgivande organ för att driva på näringslivets omställning för en cirkulär ekonomi.
– Väldigt mycket av framtidens återvinningslösningar och nya affärsmodeller kommer att drivas från näringslivet. Det är väldigt inspirerande och jag är otroligt hedrad över att få vara ordförande. Och det är kanske ett litet bevis på att vi som företag har visat att det handlar om att leva som man lär. Att våga, att gå före, att göra investeringar.
Från marinen till LiU
Det har gått drygt 20 år sedan Mattias Philipsson läste på civilingenjörsprogrammet i industriell ekonomi. Han minns tiden med värme och stolthet. Men det var inte helt utan utmaningar. Mattias hade arbetat flera år som marinofficer innan studierna.
– Det var lite svårt att släppa det där med min identitet i början och studieresultaten straffades väl en del, säger han och skrattar. Men när jag väl kom in i det så trivdes jag väldigt bra!
Vad var det bästa med utbildningen?
– Man ökar sin analytiska förmåga och har lätt för att ta in nya saker, även när man är uppe i min ålder – för det finns en bred kunskapsnivå att vila på.