Ilyas Eersoy, Räddningstjänsten Syd, Leif Jonsson, Södertörns Brandskyddsförbund, Daniel Rosenlund, Västra Sörmlands Räddningstjänst och Jens Nielsen, Räddningstjänsten Väst. Bild: Teiksma BusevaBidrar till samhörighet
Det var några av frågorna när kunskapsnätverket Civila insatspersoner, CIP, träffades vid sitt senaste möte på LiU i november. Nätverket har initierats av forskningscentret Carer och har medlemmar från en rad olika räddningstjänster i landet.
Med civila insatspersoner, eller ”förstärkta medmänniskor” som de ofta kallas, menas vanliga personer som efter viss utbildning kan larmas för att rycka ut till bränder och olyckor. Särskild betydelse kan de ha i glesbygd eller, i framtiden, i utanförskapsområden.
- De hjälper till att skapa trygghet, det är ganska självklart, säger Fredrik Edlund från Medelpads räddningstjänst.
Rebecca Stenberg och Fredrik Edlund. Bild: Teiksma Buseva
- Men de skapar också samhörighet och gemenskap på orten och ger samtidigt individen en känsla av mening och betydelse. Ja, de fyller faktiskt en rad olika funktioner.
Medelpad först i landet
I Medelpad har räddningstjänsten arbetat med civila insatspersoner sedan 2012, vilket var först i landet. Vid mötet visade Fredrik Edlund en karta över länet och de olika former för räddningstjänst som finns där: två heltidsbrandstationer (i Timrå och Sundsvall), nio deltidsbrandstationer och tio grupper med förstärkta medmänniskor i mindre samhällen.
Totalt ingår ungefär 200 personer i de olika CIP-grupperna, de allra flesta har varit med från starten.
- Jag ser ingen motsättning mellan dem och vanlig räddningstjänst. Tvärt om, de är ett bra komplement. I takt med att allt mer samhällsservice försvinner från mindre orter blir också de här grupperna allt viktigare, säger Fredrik Edlund.
Finns det några nackdelar?
- Nej, jag ser bara fördelar. Det kostar knappt någonting och varje gång det görs en insats innebär det någon form av vinst. Rent samhällsekonomiskt finns det också beräkningar som visar att det är en mycket god affär.
Samtidigt finns en rad frågor som kan vara svåra att lösa. Vid mötet på LiU diskuterades en rad saker som försäkringar, olika sätt att larma, vilka personer som passar som insatspersoner och vilka sekretessregler som gäller. Här visar det sig att olika räddningstjänster i praktiken arbetar lite olika.
Insats i utanförskapsområden
Hur mycket, och vilken, utbildning som ges varierar också. Västar eller inte västar, var en annan, mycket konkret, fråga.
Christian Olsson och Ola Jacobsson, Samhällsskydd mellersta Skaraborg. Bild: Teiksma Buseva
- Ju mer ni styr de här personerna, desto större ansvar har ni för dem, sammanfattade Anders Holm, lektor i juridik, och tillade att alla former av ekonomisk ersättning kan göra att räddningstjänsten uppfattas som arbetsgivare i förhållande till CIP-arna.
Rebecca Stenberg, Carer-forskare och ansvarig för nätverket på LiU, hoppas att det ska fungera som en arena för erfarenhetsutbyte mellan olika myndigheter. Det är också ett sätt för Carer att informera om aktuell forskning och att få in önskemål om framtida forskning. Upp till tio räddningstjänster kan vara med i nätverket och det finns fortfarande ett par platser lediga.
- Alla behöver inte uppfinna hjulet själva. Det här är ett bra sätt att lära av varandra och inte upprepa gamla misstag, säger hon.
I framtiden kan civila insatspersoner spela en viktig roll inte bara i glesbygd utan också i olika utanförskapsområden. I Södertälje har räddningstjänsten redan inlett CIP-verksamhet i området Hovsjö och i Malmö planeras liknande insatser bland annat i Rosengård.
