21 augusti 2019

Östergötland står inför en rad stora utmaningar om de klimatpolitiska målen ska nås för länets transporter. Det måste bli svårare att ta bil och lättare att åka kollektivt samtidigt som nya bränslen ersätter gamla. Kanske måste vi också resa mindre i framtiden.

Vägen mot hållbara transporter är lång, men Stefan Anderberg är trots allt optimist. "Det senaste året har det slagit mig hur mycket som hänt med olika former av bilpooler och ellastcyklar", säger han. Foto: Mikael Sönne

Svårt nå miljömålen

I Sveriges miljömål sägs att utsläppen av växthusgaser ska minska med 70 procent mellan 2010 och 2030, som ett etappmål mot helt koldioxidneutrala transporter 15 år senare. Mellan 2010 och 2017 har utsläppen minskat med 19 procent, men nuvarande utveckling räcker ändå inte för att nå målet 2030. Fler och tuffare styrmedel och/eller ny teknik måste till för det.

Copyright fotograf Göran Billeson BILLESON BILDER ABEn viktig del av framtiden. Foto: Göran Billeson/Östgötatrafiken

I två rapporter inom projektet Hållbara transporter i Östergötland beskriver Stefan Anderberg, professor i industriell ekologi, några av de utmaningar vår del av Sverige står inför. Nummer ett: vi måste köra mindre bil och istället åka mer buss och tåg.

- Det räcker inte med kampanjer. Det behövs både morot och piska för att det verkligen ska bli en förändring, säger Stefan Anderberg och nämner åtgärder som smalare gator och sämre p-möjligheter som förändringar för att minska det privata bilresandet.

Samtidigt finns stora möjligheter att öka resandet i kollektivtrafiken genom tätare turer, fler linjer och konkurrenskraftiga priser. Under senare år har resandet med tåg och buss i Östergötland ökat mindre än i de flesta andra län, vilket inte är bra men också borde göra potentialen för ökat resande stor.

- En lärdom av de senaste 20 åren är att förändringen blir störst där servicen utvecklas mest. Skåne är ett bra exempel där kollektivtrafikresandet ökat kraftigt, säger Stefan Anderberg.

El och biogas

Utmaning nummer två är att kraftigt öka andelen fordon som kör på el eller förnyelsebara bränslen. Utmaning nummer tre, som hänger ihop med denna, blir en radikal utveckling av den regionala produktionen av biogas och andra biobränslen. Potentialen i länet är stor, men det innebär också en jättelik uppgift som behöver statligt stöd och en tydlig nationell strategi.

Stefan Anderberg är professor i industriell ekologi. Foto: Mikael Sönne

Den fjärde utmaningen gäller mängden resande. Stefan Anderberg går inte så långt som att resandet måste minska, men säger att en dämpad ökningstakt skulle underlätta omställningen till hållbara transporter. De senaste 20 årens mycket kraftiga transportökning, både av gods och persontransporter, är knappast hållbar på sikt.

- Jag tror nog att den kommer att dämpas. Samtidigt är det här förändringar som tar mycket lång tid och där till exempel stadsplanering spelar stor roll. I både Linköping och Norrköping är boende, handel och arbetsplatser koncentrerade i olika stadsdelar vilket tvingar fram mycket resande.

I rapporterna beskriver Stefan Anderberg också tre scenarier (se nedan) för framtidens transporter i regionen. I det första fortsätter utvecklingen ungefär som hittills, även om kollektivtrafiken skulle öka och bilpooler få ett genombrott. I och med att trafiken fortsätter öka kraftigt, blir minskningen av koldioxidutsläppen bara försumbar.

Saknar strategisk process

De två andra scenarierna räknar med en snabb och omfattande omställning till förnyelsebara bränslen, minskat privat bilåkande och en kraftfull utbyggnad av kollektivtrafiken. I ett scenario kompletteras detta med att resandet slutar öka och ligger kvar på samma nivå 2030 som 2015.

Realistiskt? Nja, ett scenario är inte en prognos och Stefan Anderberg tror att den faktiska utvecklingen troligen hamnar någonstans mitt emellan. Det stora värdet i framtidsbilderna är istället som utgångspunkt för en viktig strategisk diskussion. Vad behöver göras för att målen ska nås?

- De förändringar Sverige hittills genomfört kommer inte att räcka. Ska jag vara kritisk tycker jag inte att svensk politik riktigt hänger ihop strategiskt: politikerna sätter upp mål som kan vara bra, men sedan finns ingen strategisk process för att nå dit.

Oavsett tidsplan kommer Region Östergötland spela en viktig roll i omställningen mot hållbara transporter. Det gäller framför allt som regional samordnare och huvudman för Östgötatrafiken, men också när det gäller egna transporter och i rollerna som arbetsgivare och inköpare.

Fakta: Hållbara transporter i Östergötland

  • Projektet syftar till att ta ett samlat grepp om transportfrågan och kraftfullt bidra till omställningen till en fossiloberoende transportsektor i Östergötland. Målen är ökad användning av biodrivmedel, minskat behov av transporter samt jämställd tillgänglighet i regionen.
  • Projektet ska bidra till en snabbare omställning av transportsektorn genom att Region Östergötland samordnar processer och resurser som på olika sätt kan bidra till de nationella miljömålen.
  • Arbetet drivs som ett samverkansprojekt mellan Region Östergötland, Linköpings universitet och Biogas Öst med Region Östergötland som projektägare. Projektet pågår 2017–2019 och är delvis EU-finansierat genom den Europeiska Regionala Utvecklingsfonden.

Tre scenarier till 2030

Scenario 1: Grundscenario

Bygger på utvecklingstrenden 2005–2016; fortsatt stark tillväxt och ökning av transporterna utan någon dramatisk strukturutveckling. Kollektivresandet ökar dock och vinner andelar. Busstrafiken drivs helt på biogas, vars användning expanderar genom utvecklingen av flytande gas för godstransporter. Andelen elbilar växer snabbt. Fossilanvändningen minskar främst genom ökad inblandning av fossilfria bränslen i bensin och diesel. Ökningen av trafiken gör dock att utsläppen av växthusgaser bara minskar marginellt, med två procent mellan 2015 och 2030.

Scenario 2: Radikal omställning

Befolkning, resande och transportbehov utvecklas på samma sätt som i scenario 1, men här sker en maximal satsning på fossilfria bränslen. Stora ansträngningar görs för att maximera bidraget av förnybara bränslen som produceras i regionen.

Särskilda satsningar görs för att utveckla biogasproduktionen. Användningen av bensin och diesel har upphört 2030. Utsläppen av växthusgaser minskar med 67 procent mellan 2015 och 2030.

Scenario 3: Trendbrott i resandet

Här sker ett trendbrott i resande och transporter, vilka ligger på samma nivå 2030 som 2015. Det sker en radikal förändring av resvanorna med betydligt mer resande med cykel och kollektivtrafik samtidigt som bilanvändning och privat bilägande minskar. Omställningen möjliggörs främst genom förbättrad infrastruktur, ökad kollektivtrafik, samordning av arbete, service och boende samt utveckling av bilpooler. Växthusgasutsläppen minskar med 73 procent.