Mot en teori om energiledning genom kontrasterande fallstudier från sjöfarten och tillverkande industri

Slutsatser från projektet är att modellen/teorin för hur energieffektivisering sker till stor del är grundad i teknik där brist på information ses som ett av de primära hindren tillsammans med brist på kapital. Forskningen som genomförts visar dock på en delvis annan bild. De lågt hängande frukterna är många gånger redan plockade och för att kunna nå längre avseende förbättrad energieffektivitet behövs ökad excellens avseende processingenjörers och -operatörers kunskap om sina egna processer och energisystem samt ledares arbete med energifrågan. Dessutom förändras paradigmet mot Industri 4.0. och digitalisering kommer att ge tillgång till mer energirelaterade data i realtid, vilket förbättrar avancerad analys som kräver mer avancerad teknik och processkunskap. Därför blir saker mer komplexa och nya typer av kunskap måste skapas.

Projektets resultat bidrar till förståelse kring att organisationers energiledning fokuserar på tekniker, processer och ledarskap, där kunskapsskapandet är en pågående och utvecklande process. Inom denna kontext belyses vikten av att förstå teknikens roll i att skapa organisatoriska förändringar som en del i energiledningsarbetet genom att överbrygga det dualistiska gapet mellan tekniska och organisatoriska faktorer relaterade till energieffektivitet, och i stället se dem som ett gemensamt försök för förändring.  Energiledningsaktiviteter omfattar således en omfattande uppsättning strategier och åtgärder som vidtagits av organisationer för att förbättra energieffektiviteten, minska utsläppen av växthusgaser och navigera övergången till hållbar energianvändning. Sådana åtgärder består av följande komponenter: energibesparing, energieffektivitet, processinnovation, energitillförsel, kompensationsåtgärder och teknikutveckling. Där spelar ledarskap en viktig roll för att navigera i dessa komplexiteten och säkerställa ett strategiskt tillvägagångssätt för implementering av energiledningsaktiviteter. Vidare påvisas att externa åtgärder kopplad till deltagande i energipolitiska program och frivilliga initiativ också är en vanlig praxis i energiledningsarbete. Detta kan också ta sig uttryck ti samarbeten mellan olika parter där en gemensam förståelse för energiledning och energieffektivitet förhandlas fram.

Organisationer använder ofta en kombination av energiledningsstrategier för att uppnå klimatneutralitet och anpassa sig till miljömässiga hållbarhetsmål. En framgångsrik implementering av energiledningsaktiviteter är beroende av djup processkunskap, särskilt när det gäller radikala processinnovationer, som kräver en grundlig förståelse för ömsesidigt beroende och sammankopplade processer. Samarbete med externa kunskapskällor, inklusive universitet och intressenter, är avgörande för att driva innovation och anpassa sig till föränderliga energisystem. Dessutom påvisas vikten av en gemensam energirelaterad terminologi. Genom att definiera och förtydliga nyckeltermer relaterade till energi, såsom effektivitet, effektivitet, användning och konsumtion, belyser studien komplexiteten i terminologin som används, och hur fraser behöver anpassas för att ha en gemensam betydelse bland forskare och intressenter. Dessa reflektioner visar att olika översättningarna av energieffektivitet behövs för att skapa i organisatoriskförändring, och detta formas av branschkontext och språkliga nyanser.