– Jag har en förkärlek för människor som väljer att gräva ner sig i saker för att förstå och sedan förklara det för andra. Dessutom känner jag mig väldigt tacksam mot mitt liv och tacksam över universitetet och dem jag har mött där. Därför vill jag ge tillbaka.
Viveka Adelswärd är idag 79 år och på 1970-talet började hon sin resa på Linköpings universitet, då som student inom språk. Men intresset för språk låg inte för dess historia eller grammatik, utan för vad det betyder för den moderna människan i vardagen – varför vi förstår eller missförstår varandra. Sedan dess har hon ägnat sig åt diskussioner och forskning i ämnet. Till slut blev hon professor i samtalsforskning.
– Jag är en totalprodukt av Linköpings universitet, jag var med redan när det var en filial till Stockholms universitet, berättar Viveka.
Som person beskriver hon sig själv som nyfiken, något som hon anser är en väsentlig faktor till varför hon själv valt att forska, men även till varför hon valt att donera pengar till LiU – något hon tycker att fler borde göra.
– Människor har ju lyckats skapa sig en förmögenhet med hjälp av utbildning, kontakter och tur. Att då bestämma sig för att ge tillbaka någonting av sina tillgångar tycker jag är rimligt, oavsett om det handlar om att ge till ett universitet eller till exempelvis konsten.
Viveka menar att de flesta i Sverige tänker att deras förmögenhet ska gå i arv till barnen. En kultur som inte alls är lika stark i andra delar av världen. Som exempel nämner hon USA, där det för många är en självklarhet att donera till sitt universitet, så att andra i sin tur får möjligheten att utbilda sig.
Det är ett modigt universitet med en förmåga att kunna förändra.
– Sedan handlar det ju också om att föra samhället framåt. Jag tycker att donatorer ska fundera på: Vilket ämne är jag intresserad av? Vad är det som skulle vara bra - inte bara ur ett snävt forskarperspektiv utan också för samhället - att få mer kunskap om?
Att donera till just Linköpings universitet anser Viveka är bra ur flera aspekter. Hennes långa relation till LiU gör att hon har sett universitet växa – inte bara till något stort, utan också till något bra. Det är ett modigt universitet med en förmåga att kunna förändra.
– Det är ett modigt universitet med en förmåga att kunna förändra. Linköpings universitet är orädda. Tidigt satsade man på tvärvetenskaplig forskning och var också först med ämnen som industriell ekonomi och medicinsk teknik.
– Jag brukar vara skeptisk mot så kallade slogans. De är ofta klyschiga. Men LiU:s "Förnyelse är vår enda tradition" bär nog ändå en sorts sanning.