–Internationellt pågår en debatt om geoengineering och den har intensifierats efter FN:s klimatmöte i Paris eftersom några av skrivningarna i avtalet kan öppna upp för geoengineering. Frågan har dock seglat under radarn här i Sverige, säger Victoria Wibeck, biträdande professor, vid Linköpings universitet.
Tillsammans med fem andra forskare från Linköpings universitet har hon nyligen publicerat en rapport som sammanställer forskning kring geoengineering, ett begrepp som inte finns på svenska, men som går ut på att man antingen i efterhand minskar växthusgaser i atmosfären eller minskar solinstrålningen. Rapporten visar bland annat att en av de tekniker som används i en stor majoritet av klimatscenarier, BECCS eller Bio-CCS, inte har blivit forskad på tillräckligt. Tekniken BECCS, som avlägsnar koldioxid ur atmosfären, innebär att man använder biomassa i produktion och att den koldioxid som skapas som restprodukt sedan avskiljs och lagras. Till exempel kan man fånga in koldioxid från pappersbruk, produktion av biobränsle eller bioeldade kraftverk, och lagra det under jord. Sedan planteras motsvarande mängd ny biomassa, exempelvis skog med stor förmåga att ta upp koldioxid.
– På det här sättet kan man återta redan gjorda utsläpp. Men, flera helt avgörande frågor är olösta, säger Victoria Wibeck.
Dessa frågor handlar bland annat om risk för läckage, vattenåtgång, hot mot biologisk mångfald och deponeringskapacitet. Ytterligare en fråga är den om tillgång på mark för att odla biomassa - forskningen har visat att det kan krävas landarealer motsvarande upp till tre gånger Indiens storlek.
Det finns en risk med att förlita sig på BECCS - en teknik som ännu är i sin linda - eftersom man då står utan lösning om den inte skulle leva upp till förväntningarna. Då måste man kanske använda mer riskfyllda tekniker för att uppnå miljömålen, menar Victoria Wibeck.
Forskarna har också tittat på de tekniker inom geoengineering som handlar om att begränsa inkommande solinstrålning. Detta kan bland annat göras genom att tillföra svaveldioxid i stratosfären, vilket reducerar temperaturen. Forskning här visar dock att följden kan bli försurning av haven och att ozonskiktet påverkas.
Den slutsats rapportförfattarna drar är att BECCS, skulle kunna utvecklas till att i framtiden få en roll i klimatpolitiken. Dock är varken potentialen eller följderna ännu så pass klarlagda att någon av teknikerna i dagsläget bör räknas in som tillgängliga för att uppnå klimatmål.
– Mer forskning krävs och de sociala och etiska aspekterna måste diskuteras, säger Victoria Wibeck.
Rapporten har skrivits inom ramen för projektet Linköping University Climate Engineering Programme, LUCE, med stöd från Vetenskapsrådet och Formas. LUCE undersöker politik, forskning och kommunikation kring teknisk manipulering av det globala klimatet. Programmet bedrivs vid Centrum för klimatpolitisk forskning, tema Miljöförändring och tema Teknik och social förändring. Det inkluderar även forskare från universiteten i Oxford och Nottingham.
Rapporten:
Policy brief on climate engineering. Victoria Wibeck, Anders Hansson, Raffael Himmelsbach, Mathias Fridahl, Björn-Ola Linnér och Jonas Anshelm (2016).
Rapportförfattarna har också publicerat en artikel i DN Debatt om ämnet:
Sverige bör ha en nollvision för växthusgasutsläpp. Björn-Ola Linnér, Jonas Anshelm, Mathias Fridahl, Anders Hansson och Victoria Wibeck (2016).
Tillsammans med fem andra forskare från Linköpings universitet har hon nyligen publicerat en rapport som sammanställer forskning kring geoengineering, ett begrepp som inte finns på svenska, men som går ut på att man antingen i efterhand minskar växthusgaser i atmosfären eller minskar solinstrålningen. Rapporten visar bland annat att en av de tekniker som används i en stor majoritet av klimatscenarier, BECCS eller Bio-CCS, inte har blivit forskad på tillräckligt. Tekniken BECCS, som avlägsnar koldioxid ur atmosfären, innebär att man använder biomassa i produktion och att den koldioxid som skapas som restprodukt sedan avskiljs och lagras. Till exempel kan man fånga in koldioxid från pappersbruk, produktion av biobränsle eller bioeldade kraftverk, och lagra det under jord. Sedan planteras motsvarande mängd ny biomassa, exempelvis skog med stor förmåga att ta upp koldioxid.
– På det här sättet kan man återta redan gjorda utsläpp. Men, flera helt avgörande frågor är olösta, säger Victoria Wibeck.
Dessa frågor handlar bland annat om risk för läckage, vattenåtgång, hot mot biologisk mångfald och deponeringskapacitet. Ytterligare en fråga är den om tillgång på mark för att odla biomassa - forskningen har visat att det kan krävas landarealer motsvarande upp till tre gånger Indiens storlek.
Det finns en risk med att förlita sig på BECCS - en teknik som ännu är i sin linda - eftersom man då står utan lösning om den inte skulle leva upp till förväntningarna. Då måste man kanske använda mer riskfyllda tekniker för att uppnå miljömålen, menar Victoria Wibeck.
Forskarna har också tittat på de tekniker inom geoengineering som handlar om att begränsa inkommande solinstrålning. Detta kan bland annat göras genom att tillföra svaveldioxid i stratosfären, vilket reducerar temperaturen. Forskning här visar dock att följden kan bli försurning av haven och att ozonskiktet påverkas.
Den slutsats rapportförfattarna drar är att BECCS, skulle kunna utvecklas till att i framtiden få en roll i klimatpolitiken. Dock är varken potentialen eller följderna ännu så pass klarlagda att någon av teknikerna i dagsläget bör räknas in som tillgängliga för att uppnå klimatmål.
– Mer forskning krävs och de sociala och etiska aspekterna måste diskuteras, säger Victoria Wibeck.
Rapporten har skrivits inom ramen för projektet Linköping University Climate Engineering Programme, LUCE, med stöd från Vetenskapsrådet och Formas. LUCE undersöker politik, forskning och kommunikation kring teknisk manipulering av det globala klimatet. Programmet bedrivs vid Centrum för klimatpolitisk forskning, tema Miljöförändring och tema Teknik och social förändring. Det inkluderar även forskare från universiteten i Oxford och Nottingham.
Rapporten:
Policy brief on climate engineering. Victoria Wibeck, Anders Hansson, Raffael Himmelsbach, Mathias Fridahl, Björn-Ola Linnér och Jonas Anshelm (2016).
Rapportförfattarna har också publicerat en artikel i DN Debatt om ämnet:
Sverige bör ha en nollvision för växthusgasutsläpp. Björn-Ola Linnér, Jonas Anshelm, Mathias Fridahl, Anders Hansson och Victoria Wibeck (2016).
