Syftet med denna studie är att öka kunskapen om barns och vuxnas konstruktioner av populärkultur i fritidshemmets praktik. För att uppnå detta syfte utgår vi ifrån följande preliminära frågeställningar:
- Vems kulturella uttryck kommer till tals på fritidshemmet?
- Vilka kulturella möten görs på fritidshemmet?
- Vilka möjligheter har barn att möta olika kulturella uttryck på fritidshemmet?
- Hur används kulturella artefakter inom ramen för fritidshemmets verksamhet?
Populärkultur viktigt verktyg
En del av arbetet som lärare i fritidshem innebär att bemöta den spänning som uppstår i mötet mellan olika populärkulturella intressen och värderingar hos olika elever, såväl som mellan elever och pedagoger. Nästan en halv miljon barn i åldrarna 6–12 år går i fritidshem varje vecka – motsvarande 56,7 % av alla barn i denna ålder – och denna siffra har stadigt ökat under de senaste tio åren (Skolverket, 2020). Syftet med fritidshemmets verksamhet är att ”erbjuda eleverna en meningsfull fritid […] att utveckla och pröva identiteter och uppfattningar i möte och samspel med andra […,] ta tillvara olikheter och mångfald och på så sätt ge eleverna möjlighet att fördjupa sin förståelse för olika sätt att tänka och vara” (Skolverket, 2019, p. 22). Därför är det centralt för fritidshemmet att arbeta med språk, kommunikation, skapande och estetiska uttrycksformer (Skolverket, 2019), och populärkulturen är en samlande kraft för detta. I denna studie fokuserar vi på hur barn får möjlighet att (sam)konstruera kultur med andra barn, och vuxna, i fritidshemmets verksamhet.
Kultur skapad av barn i fokus
Vi intresserar oss för populärkultur som en bred förståelse av barn, ungdomars, såväl som vuxnas, intressen av konst, litteratur, musik, spel och annat (Persson, 2002, 2000), såväl digitalt som analogt. Här fokuserar vi i första hand på två aspekter, som Mouritsen (2002) kallar för kultur av barn, alltså lekar, skapande av media och så vidare, som barn gör själva, och kultur med barn, där barn och vuxna är medskapare av kultur. Vi är intresserad av konstruktionen av det som vi kan kalla barns kulturella kapital (Bourdieu, 1993), deras kulturella kunskaper och förmågor (Bourdieu, 1993; se även Broady, 1988), och hur detta kapital förvaltas av personal i fritidshemmets verksamhet.
Observera barns interaktioner
I denna studie ämnar vi studera barns och vuxnas interaktioner på fritidshemmet och deras situerade konstruktioner av kultur, d.v.s. artefakter och koncept som representerar idévärldar och värderingar, grundade i en social kontext (jmf. Berger & Luckmann, 1967). Detta görs genom situerade videoobservationer av fritidshemspraktiken, under de timmar av eftermiddagarna som eleverna befinner sig där. Då det samtalsanalytiska perspektivet fokuserar på social interaktion mellan deltagare, och hur deltagare förstår varandra både genom gester och tal (se till exempel Hutchby & Wooffitt, 2008; Jewitt, 2008), så är videoobservationer mest lämpligt som datainsamlingsmetod. Med detta verktyg kan vi observera på så hög detaljnivå som möjligt och bevara observationerna på ett sätt som gör att vi kan studera interaktionen upprepade gånger, pausa, se minimala rörelser, o.s.v., som är viktigt för att kunna observera deltagares intersubjektivitet (Mondada, 2006). Ur ett etiskt perspektiv behövs naturligtvis informerat medgivande från samtliga deltagare som observeras: barnen som observeras, pedagogerna och även vårdnadshavarna (Vetenskapsrådet, 2002, 2017). Det är viktigt att fritidslärarna är konstruktiva parter i utformningen av den metodologiska delen av projektet, så att de inte känner sig överkörda, eller att vi stör deras övriga verksamhet. Vi kommer kontakta lärare i fritidshem först och främst och låta dem hjälpa oss med utformning av informationsbrev för att göra detta lättförståeligt för alla blivande deltagare.
I detta arbete intresserar vi oss för hur olika former av masskultur eller populärkultur (Persson, 2002, 2000) samkonstrueras och förhandlas av elever och pedagoger i fritidshemmets verksamhet. Forskning om fritidspedagogik är än så länge begränsat (Falkner & Ludvigsson, 2016), vilket gör att denna studie ökar kunskapen om kulturens betydelse för barn och vuxnas interaktioner på fritidshemmet. Vår studie gör på detta sätt även ett konkret forskningsbidrag till debatten om populärkulturens olika värden för ungas utveckling och utbildning (se till exempel Martinsson, 2015, 2018; Persson, 2002, 2000; Wallner, 2020) – i det här fallet när det gäller att ge barn och ungdomar en meningsfull fritid.
