Hem

Straffbart att låta barn bevittna våld i nära relationer 

I slutet av maj förväntas riksdagen anta ett lagförslag om att införa ett särskilt barnfridsbrott. Det nya brottet innebär att det blir straffbart att utsätta ett barn för att bevittna brott i en nära relation. Med anledning av detta bjöd vi in regeringens särskilda utredare Linn Pantzar som tog fram betänkandet som ligger till grund för lagförslaget, att föreläsa i ämnet.

Fler än 200 000 barn i Sverige lever i hem där det förekommer olika former av våld. Forskning visar att ett barn som bevittnar brott löper ökad risk att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa på både kort och lång sikt. Barnkonventionen definierar det som en form av psykiskt våld. Tidigare har detta inte varit straffbart enligt svensk lag. Barn som bevittnar våld mellan närstående är dessutom ofta själva utsatta för fysiska övergrepp. 

Detta är bakgrunden till att regeringen 2018 beslutade att ge i uppdrag åt en särskild utredare att utreda ett utökat straffrättsligt skydd för de barn som bevittnar våld eller andra brottsliga handlingar som begås av och mot närstående samt överväga ett straffrättsligt ansvar för uppmaning eller annan psykisk påverkan att begå självmord (dir. 2018:48). Till särskild utredare förordnades rådmannen Linn Pantzar. Vår föreläsning med Linn lockade närmare 800 deltagare och visar vilket stort intresse det finns bland Sveriges yrkesverksamma som möter barn att sätta sig in i den (förmodat) kommande lagändringen.  

Utredningens uppdrag

Redan idag har barn status som brottsoffer enligt socialtjänstlagen men det är svårt att fånga upp dessa barn. Barn som inte är målsägande har inte rätt till särskild företrädare för barn, vilket gör att deras intressen inte kan tillvaratas under en rättegång. Rättsväsendet har heller inte möjlighet att höra ett barn om barnets vårdnadshavare motsätter sig det. Samtidigt har barn enligt barnkonventionen rätt att bli hörda i myndigheters handläggning. Därmed är det straffrättsliga skyddet för barn svagt som det ser ut för närvarande.

Utredningens uppdrag var att utreda behovet av ett utökat straffrättsligt skydd för barn som bevittnat brott som begås av och mot närstående. Den skulle också överväga om det finns behov av en särskild kriminalisering, samt förslag på hur kriminaliseringen i så fall borde vara utformad. Utredningen skulle också ta ställning till hur ett utökat straffrättsligt skydd skulle påverka den befintliga straffskärpningsgrund som redan finns i brottsbalken, och föreslå eventuella ändringar. Man skulle också överväga möjligheten för barnet att få skadestånd och ersättning, samt ge förslag till ändringar av författningar. Slutligen skulle man också utreda om och hur den rättsliga ställningen för barn kan förändras.

Utredningens förslag

- Givetvis är det alltid skadligt för barn att bevittna brott oavsett vad det handlar om. Men då våld mellan närstående innebär en särskilt stor risk att skada barn, så begränsades uppdraget till att bara handla om denna form av brott. Vi valde att formulera brottet som ett så kallat abstrakt farebrott för att på så sätt undvika onödigt fokus på barnets reaktioner och agerande. Barnet bör så långt som möjligt tas omhand utifrån sitt behov av hjälp och stöd, inte som ett led i bevissäkring, berättade Linn. 

I utredningen satte man också upp ett närståendekriterium, vilket innebär att barnet ska vara närstående till både gärningsperson och huvudoffer, samt att gärningsperson och offer ska vara närstående. Tanken är att brottet ska omfatta brott mellan föräldrar, men även mellan syskon och föräldrar, mellan förälder och ny partner. Relationen ska kunna påverka straffvärdet. 

Utredningen valde också att använda formuleringen bevittna då uppleva ansågs för brett. Med bevittna menar man hört eller sett. Barnet ska utifrån sin förmåga ha uppfattat att det är fråga om våld, eller annan brottslig handling. Barnet måste alltså ha befunnit sig i en sådan närhet, eller direkt anslutning till gärningen så att hen ska ha kunnat uppfatta vad det handlade om. Gärningen ska ha varit ägnad att skada barnets trygghet i förhållande till en närstående.  

- I detta ansåg vi att det var viktigt att få med att det även ska omfatta de yngsta barnen, och även barn som till exempel beroende på funktionsnedsättning, inte har förmåga att uttrycka sig i tal. Men det måste gå att fastställa att barnet har befunnit sig i gärningens närhet och det måste finnas ett grundbrott som ska vara styrkt liksom vi andra brottsmål.

Utredningen föreslog att ny straffbestämmelse ska införas i fjärde kapitlet, paragraf 3 i brottsbalken:

  • Den som begår en brottslig gärning mot en närstående person döms, om gärningen bevittnas av ett barn och är ägnad att skada barnets trygghet eller tillit i förhållande till någon av dessa personer, för barnfridsbrott till fängelse i högst två år. 
  • Om brottet med hänsyn till omständigheterna är att anse som mindre allvarligt, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
  • Om brottet är grovt döms för grovt barnfridsbrott till fängelse i lägst nio månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen som har bevittnats har varit av särskilt skrämmande och traumatisk art.

Skillnader mellan utredning och proposition

De förslag som sedan lämnades i propositionen efter lagrådsremissen, skiljer sig något jämfört med utredningens förslag. I propositionen väljer man att räkna upp vilka brott som ska omfattas av förslaget, såsom bland andra vålds- och sexualbrott i en nära relation. En uppräkning kan leda till ökad tydlighet och högre rättssäkerhet för barnet:

  • Straffansvar för den som utsätter ett barn för att bevittna vissa i lagtexten utpekade brott i 3, 4, 6 och 12 kap. brottsbalken.

De brott som räkans upp och som enligt lagförslaget ska omfattas av barnfridsbrottet, är också typiskt sett sådana som är ägnade att skada trygghet och tillit i förhållande till gärningsperson och offer. Därmed ansåg regeringen att det inte fanns ett behov av en prövning av "ägnat att..."-rekvisitet i varje enskilt fall.

Ett annat villkor i förslaget som förändrades till propositionen är närståendebegreppet: 

  • Inget närståendekrav mellan gärningspersonen och offret för grundbrottet, det är tillräckligt att barnet är, eller har varit närstående till dem båda.

  • Förtydligade formuleringar om närståendekrets.

I propositionen behölls begreppet bevittna men skrivningen förtydligades. Andra förtydliganden handlade om den språkliga utformningen av vad som ska räknas som grova brott:

Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om den gärning som har bevittnats har varit av mycket allvarlig art eller om gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet. 

Man bedömde att det fanns ett värde i att använda en formulering som redan är vedertagen. (jfr: gärningen som har bevittnats har varit av särskilt skrämmande och traumatisk art). Detta ger en mer objektiv synvinkel som inte utgår från barnet. 

Lagförslaget i propositionen begränsar också den särskilda företrädarens roll i jämförelse med utredningens förslag. Förslaget om att det skulle ingå i särskilda företrädarens uppdrag att hämta barnet till förhör, och informera hen om processen togs bort. Det ansåg man redan framgick i förarbetena till lagen om särskilda företrädare för barn. 

Vad händer nu?

Linn Pantzar, Sandra Skoog och Anna Nelson syns på videoskärm.

Rådman Linn Pantzar tillsammans med Sandra Skoog och Anne Nelsson från Barnafrid.

Propositionen, 2020/21:170 Barn som bevittnar brott, beslutades 1 april i år och motionstiden löpte ut den 21 april. Ett beslut förväntas den 26 maj, och om riksdagen antar lagförslaget så är tanken att lagen ska träda i kraft 1 juli 2021.

Avslutningsvis resonerade Linn Pantzar lite kring på vilka andra områden som lagförslaget kan komma att få genomslag. Som exempel nämnde hon vårdnadsmål där det inte sällan förekommer uppgifter om att det finns en våldsproblematik mellan parterna, och att barn har befunnit sig i närheten av dessa brott. I dessa sammanhang saknas det ofta en utredning. 

- Med tanke på de förändringar som förväntas komma i föräldrabalken som handlar om hur barn ska komma till tals, och hur de ska synliggöras även i vårdnadsutredningar, kommer vi ha ett bättre underlag för att göra bedömningar. För även i vårdnadsutredningar ska man uppmärksamma om det finns risk att barnet utsätts för övergrepp, och är barnet själv ett brottsoffer så är det ett övergrepp som ska beaktas i vårdnadsmålet. Därmed kan barnafridsbrottet få genomslag även på andra områden än enbart brottmålsrättegångar, avslutade Linn Pantzar.

Föreläsningen avslutades med en längre frågestund som du kan ta del av i videoupptagningen av föreläsningen. De frågor som Linn inte hann med att besvara hittar du här.

Kontakt

 
Fotografi av Sandra Skoog

Sandra Skoog

Utredare
 
Fotografi av Anna Nelsson

Anna Nelsson

Barnafrids startsida

Glad flicka som hoppar så att håret flyger

Barnafrid

Barnafrid är ett nationellt kunskapscentrum med uppdrag att samla och sprida kunskap om våld och andra övergrepp mot barn. Det är ett regeringsuppdrag som tilldelades Linköpings universitet under 2015.

Taggar