Ja det verkar så, i alla fall om man är bananfluga. En hel del forskning visar att miljöpåverkan i en generation kan ge effekter i nästa och eventuellt flera generationer framåt. Denna typ av ärftlighet tror man styrs av epigenetiska (grekiska "epi" = "över", alltså "över-genetiska") program som reglerar hur generna används. Om man använder datorer som liknelse så är generna hårdvaran och epigenetiken mjukvaran som bestämmer hur generna används.
Fäder som äter mycket socker får tjocka söner
Foto: Thor BalkhedGenom att använda bananflugan, drosophila melanogaster som har en mycket kort generationstid har vi också kunnat visa att om pappan äter en kost med mycket socker ändras epigenetiskaprogram hos hans söner. Dessa program styr gener som behövs för t.ex. fettproduktion.
Vi finner en del bevis som tyder på att det finns liknande program hos möss och människor, men mer forskning behövs för att kunna säga säkert. Nästa fråga blir förstås om epigenetiska program kan programmeras om hos vuxna. Om det går kan vi kanske på sikt utveckla nya terapier för att behandla fetma. Men även här krävs mycket mer forskning innan vi vet.
Hur kan information överföras till nästa generation?
Vi har valt att studera hur pappans kost påverkar nästa generation eftersom bäraren av information då måste finnas i spermierna eller sädesvätskan. Det vi har sett är att mängden mRNA varierar i spermier beroende på vad flugan har ätit men vi vet ännu inte om det är skillnaderna i mRNA som modulerar de epigenetiska programmen i nästa generation.
