Projektet analyserade de sociotekniska, policy-relaterade och miljömässiga möjligheter och hinder för att minska växthusgasutsläppen inom flygsektorn, med fokus på hållbara flygbränslen (SAF) såsom avancerade biobränslen och elektrobränslen, elflyg samt grön vätgas. Projektet hade ett tvärvetenskapligt angreppssätt med rötter i industriell ekonomi och organisation, statsvetenskap och livscykelanalys (LCA). Tre doktorander från KTH och LiU disputerade i september, oktober och december 2025 inom Energimyndighetens forskarskola Energisystem (FoES). Metoderna som användes inkluderade expertintervjuer, fokusgruppsdiskussioner, policyanalys, dataanalys och LCA.
SETA-projektet identifierade möjligheter att minska flygets utsläpp genom uppskalning av SAF, elflyg och grön vätgas, men implementeringen hämmas av tekniska, infrastrukturella, ekonomiska, sociala, politiska och miljömässiga barriärer.
Studien visar att SAF redan används som ett drop-in-bränsle på många svenska och internationella flygplatser, med ökande investeringar och off-take-avtal. Stark europeisk politik såsom ReFuelEU Aviation, Fit for 55 och EU:s utsläppshandelssystem (ETS), tillsammans med det internationella kompensationssystemet CORSIA, skapar långsiktiga ramverk för att skala upp SAF, även om produktionen fortfarande är begränsad och kostnaderna höga. Att övervinna dessa hinder kräver riktade investeringar, riskdelning och stödjande policys.
Små elektriska tvåsitsiga flygplan används redan i Sverige, och hybridelektriska flygplan för regionala rutter kan komma i kommersiell drift om några år, efter certifiering av nya flygplanstyper, förbättringar i batteriteknik och utbyggd laddinfrastruktur. Elflyg kan stärka den regionala tillgängligheten, inklusive till ö-destinationer.
Vätgasbaserat flyg möter förseningar och stora utmaningar inom flygplansdesign, storskalig vätgasproduktion, transport och lagring, och kräver stora mängder förnybar elektricitet. Även om SAF, eldrift och grön vätgas kan minska växthusgasutsläppen, kan andra miljöpåverkningar uppstå, såsom uttömning av mineraler.
I Sverige har sociala rörelser som ”flygskam” och ”staying on the ground” fått ökat genomslag, vilket bidragit till minskat flygande och ökad tågtrafik, och flyget har blivit politiskt polariserat.
Att övervinna dessa utmaningar kräver stabila långsiktiga policyramverk och förutsägbara finansiella instrument för att stödja omställningen från fossila bränslen till renare bränslen och tekniker. Sammanfattningsvis är hållbarhetsomställningen inom svenskt flyg på väg, men mer politiskt, ekonomiskt och socialt stöd behövs för att skala upp den bortom tekniska lösningar.