Barns krisreaktioner vid ovantade dödsfall och svår förlust

Barn reagerar olika beroende på bland annat ålder om en nära anhörig dör efter en till exempel oväntad allvarlig sjukdom. Därför skiljer sig också behoven hos olika barn i sorg. 

Foto: Pixabay

Sorg i samband med covid-19 riskerar att bli en komplicerad och smärtsam process. Här har Poa Samuelberg, leg. psykolog och utredare på Barnafrid, samlat fakta och tips om hur barn reagerar när någon nära anhörig dör. Informationen riktar sig framför allt till yrkesverksamma personer.

 

Späda och små barn under 2 år

Reagerar på verbalt och icke verbalt kroppsspråk och kan uppfatta att något är annorlunda utan att förstå vad döden i sig innebär. Kan reagera med klängighet och svårreglerade känslor. Kommer troligen inte att ha minnen av personen. 

Behov:
Omsorg och närhet av trygg förutsägbar omsorgsperson.
Hjälp att reglera stressreaktioner – exempelvis bli vyssad och vaggad, lugnt och tryggt prat eller sång, förutsägbar lek och ramsor.
Skydd från påträngande plötsliga ljud och skrämmande intryck.
Stabila vardagsrutiner för sömn och mat.


Förskolebarn,  2—5 år

Uppfattar döden som tillfällig, kan tänka att personen kan komma tillbaka och svårt att föreställa sig ett annat tillstånd efter döden, exempelvis själen, himlen et c. Visar rädsla för att bli övergiven och oro kan ta sig uttryck både på dagtid och nätter som mardrömmar och orolig nattsömn. Oro och stress uttrycks ibland i kroppsliga symtom. Förskolebarn känner ledsenhet men sorgen verkar ofta randig, d v s reaktioner och beteende växlar ofta och kan variera mellan avslappnad lek och olika sorgereaktioner. Kan knyta an till någon annan person efter förlust av en viktig relation. Kommer inte alltid ihåg personen som har dött. 

Behov: 
Stabil
vardagsstruktur och rutiner
Ärlighet och tydlig information för att öka förståelse om döden. 
Närvaro av vuxen som lyssnar och bekräftar känslor. 
Tillgång till olika sätt att uttrycka känslor exempelvis genom lek, musik och bild.
Enkla och konkreta svar på barnets frågor. 
Massor av kärlek och omsorg.
Trygga och pålitliga relationer. 


Skolbarn,  yngre 6—9 år

Börjar förstå att döden är permanent och utvecklar ofta ängslighet eller rädsla för att dö och för att andra ska dö. En ökad kognitiv förmåga och perspektiv på världen bidrar också till en insikt om att föräldrar inte kan skydda från allt hemskt. Sorgereaktioner märks ofta som sömnsvårigheter och allmänt ökad stress. Kan känna skuldkänsla för att någon dör, och ha tankar om att döden är en bestraffning. Magiskt tänkande kan förstärka tankar om eget ansvar för någons död. 

Behov:
Stöd för att uttrycka sina känslor.
Närvaro av viktig vuxen som lyssnar och bekräftar känslor.
Stöd i att reglera svåra känslor, överdos av kärlek och omsorg.
Konkreta svar på frågor.
Kunskap om att barnet inte bär ansvar för döden.


Skolbarn, Äldre skolbarn 10—12 år

Har realistisk idé om döden och dess varaktighet. Har samtidigt frågor om kroppen, ibland på detaljnivå. Vill ha svar på konkreta och praktiska frågor; vilka förändringar kommer att ske, hur kommer min familj att förändras? Kan identifiera sig med den som dött.

Behov:
Utrymme och stöd
för att uttrycka känslor, även svåra och obekväma känslor såsom ilska, skuld, lättnad, ledsenhet.
En nära vuxen som lyssnar och bekräftar känslor.
Erbjudande om stöd och var de kan vända sig.

 

Tonåringar 13—18 år

Förstår att livet är skört, och att döden både är oundviklig och oåterkallelig. De kan oroa sig för egen eller andras död. Försöker ofta undvika att tänka på döden och kan samtidigt fastna i filosofiska eller religiösa grubblerier. En del reagera med ilska mot personer som varit involverade i vård eller omhändertagande vid död. Döljer känslor för att inte verka annorlunda inför kompisar. Tonårstiden innefattar många olika utvecklingsspår och sorgeprocessen kan ibland öka oro för framtiden. Både symtom på ökad inåtvändhet eller utagerande är vanligt. 

Behov:
Närvaro av
viktiga stödjande vuxna
Omsorgspersoner som visar öppenhet för att prata om känslor, till del även egna.
Respekt för behov av integritet och samtidigt hjälp att hantera svåra känslor.
Kontinuerligt känslomässigt stöd med hänsyn till timing.
Stöd och uppmuntran för att utveckla självständighet.

Kontakt
Visa/dölj innehåll

Relaterat innehåll
Visa/dölj innehåll