17 februari 2020

Hur tillverkar man nanopartiklar för att rena vatten? Går det verkligen att styra växters fotosyntes? Ett avancerat kemilabb – vad gör man där? Kanske man skulle bli ingenjör i nanoteknik...

Foto THOR BALKHED 
Caroline Paulis Najeeb och Jonathan Sjöman får instruktioner i växtlabbet. 

Sex gymnasieelever från Naturvetenskaps-programmets årskurs 2 på Hagagymnasiet i Norrköping har praktikdag med forskare på Campus Norrköping vid Linköpings universitet. De får se forskning på nära håll; både teori och praktik.

Allra närmast kommer Caroline Paulis Najeeb och Jonathan Sjöman som tränger in i tobaksplantas blad med en jonpump som uppfunnits av Laboratoriet för organisk elektronik på LiU.

Verktyg mot torka i världen

Foto THOR BALKHED
Caroline Paulis Najeeb prövar senaste versionen
av jonpumpen som utvecklats på 
Linköpings universitet.
Målet med de hårstrå-tunna nålsticken är bland annat att förstå hur och när växter under fotosyntesen andas ut vattenånga. Därmed kan vi förhoppningsvis hjälpa växter att klara torka, berättar forskare Iwona Bernacka Wojcik.

– Det är kul att få komma utanför skolan och få se nästa steg, veta hur forskarna arbetar. Området elektroniska växter vet jag inte heller så mycket om, säger Jonathan. 

– Väldigt bra att få se dagens teknik, konstaterar klasskamraten Caroline Paulis Najeeb. Min pappa är ingenjör och han har inspirerat mig, jag blir nog också ingenjör.

De konstaterar att närheten till universitet kan vara avgörande för studievalet.

– Vi är ju ändå här i stan, då är det smidigare att gå i Norrköping.

Med tålamod och viss möda apterar de varsin liten jonpump och sprutar in i växten.

Rena vatten från färg

Lejla Vidinlic och Linnea Lindh får först en introduktion och diskussion med Rania Elhadi Adam från forskargruppen Fysikalisk elektronik och nanoteknologi. Tanken är att utveckla en reningsprocess för vatten som smutsats ned när man färgat textil.

Efter fika blir det experiment i renrummet där luften är extra ren för att man ska kunna arbeta utan störande partiklar.

De passerar ett slussrum, kliver över gränsbänken till den rena sidan och får vita labbtofflor. Därefter skyddsrock på, liksom hårnät och de viktiga skyddsglasögonen; det handlar om vätskor och pulver man inte är bra för kroppen. Ranias forskargrupp använder en s k kemisk lågtemperatur-metod för att skapa zinkoxid-nanopartiklar som i större skala ska kunna hantera stora volymer vatten, i t ex Asien.

Foto THOR BALKHED
Lejla Vidinlic med en av faserna i processen
att rena vatten.
– Coolt, man tänker sig att forskare mest sitter och skriver rapporter men nu fattar jag att man gör en massa andra grejer, säger Linnea Lindh.

– Det är väldigt häftigt, jag trodde inte att vi skulle få komma in i labben, säger Lejla Vidinlic. Tänk att få göra experiment efter experiment; att jobba med nåt sånt här vore jättekul.

Hon berättar att hon förstått det mesta:

– Vi har jobbat ganska mycket med redox på skolan, även om det är på en helt annan nivå här.

Redox betyder att det sker en reduktion och oxidation samtidigt. Oxidation är att en atom, molekyl eller jon avger en eller flera elektroner. Reduktion är att en atom, molekyl eller jon upptar en eller flera elektroner.

Lejla funderar på att bli läkare eller civilingenjör inom biokemi.

– Eftersom Linköpings universitet har utbildningarna så kommer jag troligen att gå här.

Från kemilabb till renrum

Foto THOR BALKHED
Kemilabbet som just nu upprättas på Campus Norrköping. 
Xianjie Liu visar Jacob Hadi och Jonas Andersson.
Jacob Hadi tittar sig i spegeln och får till slut in håret i hårnätet.

Han och kamraten Jonas Andersson kommer just från kemilabbet vars komplicerade glänsande maskiner håller på installeras efter flytt från Campus Valla. Nu fortsätter guidningen i renrummet med förste forskningsingenjör Xianjie Liu.

– Det är lite coolare här än på labben i gymnasiet, säger Jacob.

– Och lite mer säkerhet, konstaterar Jonas.

Fler bilder

Plugga på LiU?

Läs mer om ITN

Kontakt