Det är lång väg från storstaden Johannesburg med fler än fem miljoner invånare till det betydligt mindre biogasfästet Linköping, långt upp i norr. Makhosazana Baker och Thabo Mahlatsi från staden Johannesburg och professor Edison Muzenda och Samson Masebinu från universitetet i Johannesburg fann det vara väl värt en resa. Trots de stora olikheterna fick de massor av inspiration och hoppas mycket på ett fortsatt forskningssamarbete.
– Vi har skickat in ansökningar såväl till sydafrikanska finansiärer som till svenska, intygar Mats Eklund, professor i industriell miljöteknik och föreståndare för Biogas research center, BRC, vid LiU och Edison Muzenda, professor vid Process, energy and environmental technology station, universitetet i Johannesburg.
Biogaskonferens och företagsbesök
I knappt två veckor har den sydafrikanska delegationen varit på besök, de deltog i den internationella biogaskonferens som hölls inom EU-programmet ATBEST, de har besökt Tekniska verken, träffat politiker i Linköpings stadshus, diskuterat med LiU-forskare engagerade i BRC, besökt Scandinavian Biogas och andra företag, och även studerat biogasbussar hos Scania i Södertälje.Bland många andra utmaningar storstaden Johannesburg har att brottas med, som social oro, brist på politisk stabilitet och brist på pengar till miljösatsningar behöver de hitta en lösning på avfallshanteringen. Inom några år är de fyra deponier som finns runt Johannesburg fulla och fler får det inte bli.
Stadsägda företaget Pikitup tar hand om 1,5 miljoner ton sopor per år. 93 procent av allt avfall från hushåll och industrier i staden hamnar idag på deponi. Bara sju procent cirkuleras.
– Målet är att vi till 2040 ska ha vänt de siffrorna, då ska sju procent läggas på deponi och resten återanvändas eller återvinnas, berättar Samson Masebinu.
Mängder organiskt avfall på deponi
Han och kollegerna vid universitetet har gjort en studie där de undersökt och kategoriserat avfallet vid en av stadens deponier, hela 34 procent är organiskt avfall. Staden själv äger en stor frukt- och grönsaksmarknad och bara den genererar drygt 327 ton organiskt avfall per dag. Det vill säga ett utmärkt substrat för biogastillverkning, samtidigt som det saknas ett kostnadseffektivt fossilfritt bränsle till stadens alla bussar.
Det finns visserligen ett antal biogasreaktorer runt om i området, men därifrån genereras el, även det viktigt för en storstad.
– Det vi har sett under vistelsen är att ni har EU som en drivande kraft, det finns en politisk vilja och ett starkt samarbete mellan kommunerna, företagen och de kommunala bolagen. Medborgarna är engagerade och delaktiga. Ni har tidplaner och vet vilket som är nästa steg. Ni har finansiella muskler och affärsmodeller som fungerar och inte minst så har ni forskning som underbygger de steg som tas. Allt detta leder att ni tänker i integrerade system, konstaterar Samson Masebinu.
– Att skapa ett integrerat system är naturligtvis omöjligt om inte de olika intressenterna samarbetar, men system tar tid att skapa. Det viktiga för er är att identifiera de viktigaste aktörerna och få dem att arbeta med ett större mål framför ögonen. Jag kan och ska inte berätta för er hur ni ska göra, men ett råd är att arbeta både med långsiktiga mål och visioner och börja bygga i liten skala för att dra lärdomar. Och lova inte mer än ni kan hålla, sa Mats Eklund.
Makhosazana Baker och Thabo Mahlatsi nickar och konstaterar att staden också behöver ha ett tätare samarbete med Johannesburgs universitet och tackar dem varmt för att resan blev av.
Sydafrikaner "hälsar på"
Hur hittade de då till Linköping:
Jo, berättar professor Edison Muzenda, en av hans professorskolleger tillbringade en sabbatstermin i Tyskland där intresset för biogas är stort. Via kollegorna där och sökningar på nätet hittade han Biogas research center och Mats Eklund.
– Vi är inte så mycket för att boka tider för sammanträffande i Afrika, vi hälsar på istället, förklarar Edison Muzenda.
Den sydafrikanske professorn stod alltså plötsligt i Mats Eklunds arbetsrum och ville skapa kontakt.
– Ja, han stod där i mitt rum så jag fick ju lyssna, säger Mats Eklund med ett skratt. Jag frågade om han åkt ända från Sydafrika men nejdå, bara från Tyskland.
Kontakt uppstod och om båda parter får som de önskar så blir nästa möte på universitetet i Johannesburg i början av nästa år.
