Pontus Söderbäck och Martin Kylinger arbetar både som lärare och doktorander. Båda doktorerar också på deltid. Foto: Mikael Sönne
Undervisning och forskning
Martin Kylinger och Pontus Söderbäck är två av fyra doktorander på avdelningen för produktionsekonomi vid Linköpings universitet. Båda doktorerar på deltid. Martin arbetar som universitetsadjunkt på cirka 70 procent, medan Pontus är adjunkt på 75 procent. Det betyder att båda undervisar mer än de forskar.
Martin har klarat av ungefär tre fjärdedelar av tiden som doktorand och siktar på att disputera våren 2020. Pontus har lite mer kvar och hoppas klara sin licentiatsavhandling nästa år. Då är han ungefär halvvägs till doktorstiteln.
- Egentligen har jag lite mer undervisning än vad som är riktigt optimalt. Men det har fallit ifrån lärare och jag har inte velat säga nej. Samtidigt finns det fördelar också. Undervisningen gör att man får en bra grund, läser in nya saker och tvingas repetera gamla. Det är bra för forskningen, säger han.
Doktorand på deltid
För Martin som också är föräldraledig på deltid passar det bra att forskarstudera på deltid.
Uträkningar. Intresse för matematik är en förutsättning för doktoranderna. Foto: Mikael Sönne- I det här läget av livet är det perfekt. Sen är nackdelen att allting tar längre tid och att man ofta tvingas prioritera undervisningen, men det är nackdelar man får ta.
Trots att de arbetar på samma avdelning är det ganska mycket som skiljer deras forskning åt. Martin är inriktad mot produktionsledning och studerar planering av produktion och försörjningskedjor inom processindustrin. Pontus forskar kring finansmarknader och hur priset på olika finansiella instrument påverkas av olika risker.
Matten viktig
Det som förenar är att båda använder matematiska modeller på sina respektive områden.
- Ett visst matematiskt intresse måste man nog ha för att trivas här. Men man behöver inte vara något jättesnille, säger Martin.
Vilka andra egenskaper ska man ha?
- Framför allt ett brinnande intresse. Och man ska nog vara beredd att lägga ner lite extra krut på sitt jobb. Ibland är det ganska stressigt, till exempel inför en konferens eller om man måste bli färdig med en artikel till en tidskrift. Allting går ju alltid att göra lite bättre, säger han.
- Att doktorera är mer hårt arbete än något annat. Sen blir man förhoppningsvis smartare under tiden, man lär sig i alla fall betydligt mer om sitt område, tillägger Pontus som också tror att ett visst mått av självständighet är bra för en forskare.
Problemlösning
Räknat i timmar jobbar Martin ungefär 40 timmar i veckan, medan Pontus även lägger ner en hel del tid på kvällar och helger. Men det beror mer på personligheten än på arbetets krav, tror han.
Att få vända och vrida på problem - nästan hur länge som helst. Det lockar doktoranderna Martin Kylinger och Pontus Söderbäck. Foto: Mikael Sönne- Till stor del är det som vilket jobb som helst. Sen kan det vara lite läskigt att inte veta hur ett problem ska lösas, eller om det ens går att lösa. Men det är ju också det som är forskning, att få vända och vrida på ett problem.
Bakom sig har Martin Kylinger en civilingenjörsexamen från Industriell ekonomi och ett par års arbete som adjunkt på Linköpings universitet. Pontus Söderbäck har läst Teknisk fysik och elektroteknik och gått direkt från grundutbildningen till forskarstudierna.
Som doktor hoppas Martin kunna kombinera undervisning med någon form av praktiskt inriktad forskning. Han har kvar sin tjänst på LiU och räknar med att bli kvar i Linköping. Pontus kan tänka sig både universitetsjobb, i Linköping eller någon annanstans, eller en tjänst i det privata näringslivet. Att ha disputerat är en viktig merit för många företag inom finanssektorn.
- Arbetsmarknaden är bra, så det är inget jag bekymrar mig för, säger han.
