– Målet är att patienterna ska kunna behålla sina proteser så länge som möjligt. En andra operation är ofta mer komplicerad och kräver mer återhämtning efter ingreppet, säger Jörg Schilcher, forskare och överläkare på ortopedkliniken, Universitetssjukhuset i Linköping.
Det är numera ganska vanligt att patienter kan behålla sin första protes i 20 år eller längre. Men ibland händer något i gränsskiktet mellan protesen och kroppens vävnad så att protesen släpper tidigare.
Undersöker mänskliga benceller
I projektet undersöks hur mekaniska faktorer påverkar nedbrytning av benvävnad runt en protes och hur modifikationer av ortopediska operationer kan förebygga proteslossning.
På laboratoriet har Anna Fahlgren tagit fram en modell där hon kan undersöka hur mänskliga benceller reagerar på vätskeflöde.
– För att protesen ska fästa i skelettet behöver cellerna bygga upp benvävnaden omkring den. Våra celler i benvävnaden kan sätta igång både nedbrytning och uppbyggnad beroende av vilken mekanisk stimulans de utsätts för, säger Anna Fahlgren.
Effekter för patienten
I sin del studerar Jörg Schilcher sjukvårdens ortopediska operationer och vilken effekt olika metoder har på olika patienter. Bland annat ser han att höftproteser håller bättre om patienterna behandlas med vissa läkemedel.
– När vi har röntgat patienterna efter två har vi kunnat se att proteserna har rört sig mindre hos patienter som fått bisfosfonater, säger Jörg Schilcher.
Föreläsning:
Intervjun gjordes inför föreläsningen "Varför lossnar ledproteser? Ur en ortopeds och en biologs perspektiv" med Anna Fahlgren, biträdande professor i regenerativ medicin, LiU, och Jörg Schilcher, överläkare på ortopediska kliniken, US. Föreläsningen hölls 30 mars 2017 i Hugo Theorell-salen, Universitetssjukhuset i Linköping.
