Placerade barn och unga är i hög grad beroende av samhällets ansvar för trygghet, omsorg och stöd. Samtidigt visar både tillsynsrapporter och statliga utredningar att många barn och unga inte känner sig lyssnade på och har begränsade möjligheter att påverka sin situation. Trots återkommande larm om allvarliga missförhållanden har barns och ungas röster ofta inte lett till tillräckliga åtgärder.
Under senare år har flera förslag lagts fram för att stärka barns delaktighet i samhällsvården såsom brukarundersökningar, särskilda handläggare för barn och unga samt oberoende barnombud. Dessa förslag kan skapa bättre strukturella förutsättningar för delaktighet men de förmår inte fullt ut fånga hur placerade barn och unga själva upplever sina placeringar i vardagen, här och nu. Hur barns och ungas erfarenheter kan och bör tillvaratas kräver därför både metodutveckling och analyser av hur lyssnande på barn och unga görs i praktiken.
En unik möjlighet att undersöka metoder för lyssnande och barns och ungas delaktighet finns i det stöd som riktas till placerade barn och unga, såsom stöd/hjälplinjer och chattar, stödgrupper och utbildningar. Det är insatser som placerade barn och unga kan vända sig till utan att socialtjänsten behöver ha biståndsbedömt stödet. Sådant stöd är ett outvecklat och outforskat område där mer kunskap behövs. Genom att följa gruppstöd och stödlinjer skapas en unik möjlighet att följa barns egna perspektiv eftersom det är insatser där barns synpunkter och erfarenheter kommer till uttryck utifrån de frågor och ämnen som de själva lyfter som angelägna.
Projektet syftar till att i samverkan med barnrätts- och brukarorganisationer, socialtjänst och myndigheter utvärdera, analysera och utveckla strategier för hur barns och ungas perspektiv på, och delaktighet i, samhällsvården kan tillvaratas. Detta görs genom att undersöka stöd där placerade barn och unga får prata om sina erfarenheter, föra fram sina synpunkter och får kunskap om sina rättigheter.
