EHFScB-skalan validerades och utvecklades från 19 påståenden (items) till 12 respektive 9 items enligt följande:
Fas 1: Begreppsanalys och uppbyggnad
En genomgång av befintlig litteratur över olika beteenden hos patienter med hjärtsvikt som visats förbättra tillstånd och följsamhet till behandling, resulterade i 20 områden som ansågs viktiga.
Den första versionen skapades på nederländska och översattes sedan till engelska och svenska.
Konceptuellt kunde tre dimensioner urskiljas. Den första dimensionen ("complying with regimen") omfattade 9 olika områden som motion, daglig vägning, vätske- och saltbegränsning, medicinering, urinmätning, att hålla benen i högläge, besöka kardiologen samt olika åtgärder för att förebygga influensa. Den andra dimensionen (”asking for help”) omfattade 7 områden och handlade om att kontakta sjukvården vid olika symptom som exempelvis viktökning, andfåddhet, illamående, ödem, trötthet och ångest. Den tredje dimensionen (”adapting activities”) omfattande fyra områden som på olika sätt handlade om att anpassa sina aktiviteter utifrån sitt tillstånd; som till exempel att ta tillräckligt med vila och sprida ut aktiviteterna under dagen.Fas 2: Justering av items och svarsformat
Skalan validerades sedermera med hjälp av två internationella expertgrupper som inte tidigare varit involverade i studien. Den första gruppen bestod av tio svenska hjärtsviktsjuksköterskor som fick gradera betydelsen av de 19 frågorna från låg, medel och hög.
En annan internationell grupp av hjärtsviktsexperter diskuterade sedan de olika frågornas relevans och formuleringar, samt olika typer av svarformat och scoring. Även erfarenheter från patienter i Nederländerna och Sverige togs med i bedömningen. Tex hade patienterna svårt att svara ”ja” eller ”nej” på frågorna och önskade en mer differentierad skala. Även expertgruppen påtalade att egenvård sällan är svart eller vitt utan kan utföras i olika omfattning; speglandes de mänskliga beteendenas kontinuum och komplexitet. Skalan reviderades därför från en dikotom form (ja/nej) till en Likert-skala med fem punkter där respondenterna kunde gradera sina svar från ”Stämmer precis” till ”Stämmer inte alls”.
Adjektiv som ”aldrig”, ”ofta” och ”alltid” bedömdes som olämpliga, eftersom de är vaga och inte nödvändigtvis har samma betydelse för alla individer och därmed riskerar att försämra tillförlitligheten. Betydelsen av adjektiv varierar dessutom beroende på kontext och ansågs inte kunna användas för samtliga påståenden.
Alla påståenden skrevs i liknande format och rangordningsgrad (dvs lägre siffror för lägre grad av instämmande) eftersom risken för response bias bedömdes som lägre än risken för missuppfattningar i målgruppen (som ofta bestod av äldre, sjuka patienter).
Den reviderade skalan benämndes European Heart Failure Self-Care Behaviour Scale (EHFScB) och översattes från engelska till svenska och nederländska med hjälp av vårdpersonal som talade alla alternativt två av språken. Senare skedde även en översättning till andra språk enligt samma procedur.Fas 3: EHFScB-12 till EHFScB-9
Data från 2592 hjärtsviktspatienter (medelålder 73 år, 63% män) i sex länder analyserades.
Den interna konsistensen mättes genom Cronbachs alfa. Validiteten verifierades genom 1) intervjuer med patienter och hjärtsviktsexperter; 2) item analysis; 3) CFA (confirmatory factor analysis) samt 4) analys av förhållandet mellan EHFScB-skalan och skalor som mäter livskvalitet och följsamhet.
Intern konsistens för EHFScB-12 var 0,77 (0,71 till 0,85). En skala med nio påståenden (EHFScB-9) utvecklades ur EHFScB-12 genom faktoranalys och evaluering av innehåll och psykometri. För EHFScB-9 varierade Cronbachs alfa mellan 0,68-0,87 i de olika länderna, reabiliteten uppskattades till 0,80.
En sub-skala (consulting behaviour) definierades med Cronbachs alfa till 0,85. EHFScB-9 mäter andra områden än livskvalitet (r=0,18) och följsamhet (r=0,37).