Mellanklass kan man kalla det – Om tid och meningsskapande vid övergången från förskoleklass till årskurs ett

Det empiriska materialet består i huvudsak av deltagande observationer fältanteckningar från fältarbete men också av intervjuer med barn. Övergången analyseras med hjälp av teoretiska perspektiv på övergångar, tid, passageriter och socialisation. Resultat från projektet visar att förskoleklass och årskurs ett genom att markeras som åtskilda också konstrueras som olika. Resultaten visar också att tid och temporal orientering är viktigt för hur övergången från förskoleklass till årskurs ett förstås. Olika tidsaspekter (dåtid, nutid och framtid) används av barn och lärare för att ge mening till övergången. Den tidsaspekt som är mest framträdande är framtiden. Den används för att förstå övergången men övergången förstärker också fokus på framtiden. Andra resultat från projektet visar att övergången från förskoleklass till årskurs ett kan förstås utifrån ett övergångsschema med en separationsfas, en liminal fas och en fas av införlivande. Även förskoleklassen som sådan kan förstås som en liminal övergångsfas i övergången från förskola till skola. Övergången är en kollektiv process där barn tillsammans gör övergång. Samtidigt innehåller övergången individuella aspekter och avvikelser från vad som framstår som normalövergången. Sådana avvikande erfarenheter bidrar till hur den kollektiva övergången konstrueras. I dessa socialisationsprocesser konstrueras mening i samspel mellan barn, lärare och skola. Att barn orienterar sig mot skolans temporala ordning och deltar i socialiserande aktiviteter innebär att de på olika sätt konstrueras som elever men också att de konstruerar skola och övergången från förskoleklass till årskurs ett.