Lek

Armar, lekande barn. Illustration till forskningsområdet Lek.

Det finns ingen enhetlig definition av lek. I ett västerländskt sammanhang förknippas lek ofta med aktiviteter som barn gör och som anses viktiga för deras utveckling. 1900-talets forskning om barns lek hade ofta ett vuxen- och nyttoperspektiv.

Lekens funktion stod i fokus snarare än dess innehåll. I senare forskning har leken fått ett tydligare barnperspektiv och studeras i sitt sammanhang där innehållet har betydelse. Lek kan studeras ur många olika vinklar; som medel för barns kognitiva och sociala utveckling, som en arena för kamratsocialisation, och för barns menings- och kulturskapande, eller språkanvändning.

Genom att studera barns lek kan vi få kunskaper inte bara om barns utveckling, språk och lärande, utan leken kan också ge oss förståelse för hur barn genom socialt samspel konstruerar ("gör") genus, ålder eller etnicitet. Att studera hur leken framställs i styrdokument, barnprogram i media eller i litteratur kan ge oss kunskap om hur synen på barn och barndom förändrats över tid.

Lekforskning i sig tar idag inget stort utrymme i forskningssammanhang. Däremot studeras leken i relation till andra forskningsfält som etnicitet, språk, matematik och IKT, för att ge några exempel.

Vid LIU studeras leken som en viktig del i interaktions- och samtalsforskning. Leken studeras också i relation till förskolebarns matematiklärande, barns språkutveckling, och språkanvändning med avseende på ett och/eller flera språk, samt barns läs- och skrivkunnighet.

Forskning