När äldres ensamhet beskrivs och kommuniceras används ofta termer som äldres ensamhet är det största samhällsproblemet, äldres ensamhet är dödande och många äldre lider idag av ensamhet. En utgångspunkt är således att äldres ensamhet är något som drabbar många äldre, att det är ett problematiskt tillstånd och att lösningar behöver genomföras. Dessa samhälleliga uppfattningar tycks råda trots att forskning och enkätundersökningar visar att äldre personer inte upplever ensamhet i högre utsträckning än andra åldersgrupper. I sammanhanget bör det dock poängteras att äldres upplevelser av ensamhet kan vara besvärande och leda negativa konsekvenser för individen, som till exempel fysisk och psykisk hälsa.
Men vad ligger bakom dessa uppfattningar? Varför är äldres ensamhet så problematiskt? Och varför är ensamhet så förknippat med specifikt äldre personer? Med andra ord, vad är kärnan i problembeskrivningar om äldres ensamhet? Vilka typer av lösningar förespråkas och varför anses just dessa lösningar kunna motverka äldres ensamhet? Dessa frågor kommer att väckas och reflekteras kring i min avhandling.
Min avhandling fokuserar på hur äldres ensamhet beskrivs och konstrueras genom att olika organisationer och aktörer presenterar sina problembilder om äldres ensamhet i svensk dagspress. Jag fördjupar mig således i hur samhälleliga uppfattningar om ensamhet konstrueras och relateras till föreställningar om äldre och åldrande. Ambitionen med avhandlingen är följaktligen att bidra till kunskaper om hur dessa processer av problembeskrivningar bidrar till att konstruera uppfattningar rörande äldres ensamhet som ett socialt problem. Jag avser även att bidra med insikter om hur rådande föreställningar om äldres ensamhet används som motiv för lösningsförslag och vem/vilka som anses ansvariga för att genomföra dessa lösningar för att motverka äldres ensamhet.
