Mänsklig interaktion sker alltid i något socialt sammanhang, det kan vi inte komma ifrån. Inte ens genom att inte göra någonting, eftersom även det är något som andra behöver förhålla sig till. Tänk dig att du ställer en fråga till någon, men att den personen inte reagerar. Då upprepar du sannolikt din fråga. Om personen fortsätter att vara tyst och inte ger någon respons, så kommer du säkert dra slutsatsen att personen medvetet ignorerar dig (och kanske konfronterar du då hen). Om en robot gör motsatsen till vad vi förväntar oss att den ska göra, så är den krånglig att interagera och samarbeta med. Mitt arbete bidrar till vår förståelse av de utmaningar som robotar står inför när de används i olika situationer i samhället - till exempel på vägar, vid arbetsplatser och i hemmet.
Interaktionsanalys använder sig av videoinspelningar för att skapa en detaljerad förståelse för hur människor och maskiner interagerar med varandra. Jag undersöker olika kontexter där robotar används, som till exempel i hemmet, på gatan och i operationssalar på sjukhus. I min avhandling studerar jag leksaksroboten Cozmo och självkörande bussar från Navya och EasyMile. En central fråga är hur ljud kan användas för att interaktionen och koordinationen mellan robotar och människor ska bli smidigare.
